Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt land, »hvars frihets födelsedag», — såsom en festtalare uttryckte
sig — »man ej är i stånd att nämna.» För jemnt ett fjerdedels sekel
sedan påböljades den första och hittills enda framställning, vi ännu
• ega, af den svenska statsförfattningsrätten efter 1809. Man torde val
kunna antaga, att bristande interesse från allmänhetens sida för detta
berömliga företag ej är utan del i den långsamhet, hvarmed det
ännu ej afslutade arbetet fortgått och som dessvärre har med sig
att det, en gång fiillbordadt, skall vara i vissa delar antiqveradt
a Äfven de oumbärligaste hjelpredor saknade man, intills hr Chr.
Natt-mann utgaf sina förträffliga grundlagseditioner: från den föregående
tiden har man föga annat att nämna, än en »Handbok för
riksdagsmän» (1822) och ett »Försök att bringa Sveriges grundlagar i system»
(1828). Särskilda konjunkturer, nämligen dels det mer och mer
intensiva arbetet för en representationsreform dels en vidtutseende unionel
konflikt, framkallade å ena sidan grundliga utredningar af
ståndsriksdagens uppkomst och utveckling, å andra sidan det i vår politiska
litteratur epokgörande arbetet om föreningen mellan Sverige och Norge.
Visserligen har man, vid jemförelse med andra länder — ej blott de
stora, utan ock t ex. Danmark — velat förklara den i allmänhet ej
betydliga omfattningen af våra lärdes, särdeles universitetslärames,
litterära produktion ur den bekanta svenska trögheten. Hur dermed
sig förhåller, må lemnas derhän. Förbises bör icke bördan af den
tidsödande administrativa detalj, som åligger universitetens professorer
och som afknappar tillfallet till vetenskaplig författareverksamhet Men
deijemte är väl ock otvifvelaktigt, att författareyrket, det vare för
öfrigt hur oegennyttigt som helst, ej derför kan göra sig oberoende
af allmänhetens interesse och deltagande, och att litteraturen i små
länder arbetar under ogynsamma ekonomiska vilkor. Detta i
allmänhet: särskildt torde man utan fara för misstag kunna våga det
påståendet, att statsskicket sjelft — dess »konstitutionella» och af ålder
»fria» art till trots — ingalunda varit egnadt att bereda jordmånen
för en statsvetenskaplig litteraturs uppblomstring. Ståndsriksdagen, som
åtminstone till två fjerdedelar representerade endast försvinnande små,
privilegierade minoriteter, som stälde en stor part af folkets intelligens
utanför de politiskt berättigades sfer, som dertill genom hela sin
inrättning och sina traditioner ej annat kunde, än i väsentlig mon
framställa det politiska lifvet såsom en föga uppbygglig kamp mellan
klass-och lokalintressen, skulle naturligtvis ej bidraga till utvecklingen af
allmänt medborgerligt sinne och ansvarighetskänsla. Men nu, sedan
en på 8amfälda val, med betydligt utsträckt politisk qvalifikation,
grundad folkrepresentation trädt i stället för ståndsriksdagen, har ock
vägen banats för en ny krafts inträde i samhällsarbetets tjenst: ett
vaket folkmedvetande, ett allmänt patriotiskt tänkesätt» som skall taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
