Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa, alltför litet medvetna tiUgifvenhet för hemmets mark ej är så
stark, som önskas kunde, när torfvan gång efter annan sviker odlarens
hopp. Men lär man att se och älska fosterlandet framför allt i folkd,
dess språk och bildning, dess lagbundna frihet, dess bragder i tankens
och handlingens verld, dess minnen, dess frejdade namnT så torde visst
deri ligga en bättre borgen, att fosterlandskärleken, äfven i sorg och
nöd, skall stå stark och segersäll mot frestelsen.
Frågan om Islands statsrättsliga ställning i danska monarkien har
alltsedan 1849 varit sväfvande, ofelbart till skada för ön, till hinder
för den utveckling af dess hjelpkällor, som begripligtvis bör kunna
bättre främjas, under vidsträckt sjelfstyrelse, af öbornas egna
förtroendemän, än af äfven den mest välmenta byråkratiska visdom, som
prentar sina reglementen i de kongl. kanslierna i det aflägsna
Kjö-benhavn. Men om det än svårligen kan nekas, att danska ministeren,
afskrämd af ett misslyckadt försök, allt för länge visat brist på nödig
ihärdighet och kraft att åvägabringa frågans slutliga lösning, så är
det icke mindre visst, att en hufvudsaklig del af skulden ligger hos
den isländska provincialrepresentationen, det med rådgifvande
myndighet utrustade Altinget. Dess majoritet har röjt en sådan istadighet
och framkommit med så rentaf löjliga anspråk på ersättning till
Island för den skada, förflutna tiders absolutistiska styrelse tillfogat Ön,
att det visserligen är förklarligt, om man i Kjöbenhavn ej känt någon
synnerlig lust att förhandla med dem, som visat sig vara stockdöfra
för alla skäl och som endast hos fanatiska schleswigholsteinare, hvilka
ansett alla vapen mot Danmark goda, kunnat finna medhåll.l)
Imel-lertid föreligga nu från danska riksdagens sida förslag till ordnande
af Islands finansväsen och statsrättsliga ställning inom riket, hvilka
väl äro för Island så fördelaktiga, som med någon rimlighet och
billighet kan begäras. Hur dessa förslag tillkommit, derom upplyser
Okla Lehmanns skrift om Den islandske Forfatningssag. Ej
mångenstädes har man bestämt ett bilands ställning till hufvudlandet med
så mycken liberalitet, som nu från dansk sida bjudes isländingarne.
Vi ha antydt demokratiska uppslag och riktningar i den nyaste
statsvetenskapliga literaturen. Men äfven om vi lemna å sido de
teorier .och åskådningssätt, som i denna litteratur funnit ett uttryck, och
betrakta henne såsom en vara på bokmarknaden, så företer hon sig
ej mindre genom sin starka tillväxt än genom rent litterära egenskaper^
såsom ett tydligt tecknadt drag i tidens demokratiska anlete. I de första
halfannat hundra åren af sin moderna historia, från Machiavelli ända
in i sista seklet, var statsvetenskapen ofta fjettrad i latinsk drägt, ett
1) Se t. ex. Konrad Maurer’s ytterst partiska framställning i Historische Zeitschrift,
heransg. von H. v. Sybel, 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
