Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noU me tangere för andra än de lärde. Sedan Machiavellis närmaste
man, Jean Bodin, år 1576 utgifvit sitt frejdade verk de la Répvhlique,
öfversatte han det sjelf på latin, för att göra det läsbart äfven utom
den franska tungans område, och först i den tidigare hälften af
sjuttonhundratalet företog sig, i Tyskland, Moseb d. ä. den nyheten att på
modersmålet behandla stats- och folkrätt. Det var visserligen första
vilkoret för en populär statsvetenskaplig litteratur, men huru litet man
ännu afsåg att vända sig till massan af de »själar», hvilka den tidens
statskonst handteradé som ett dödt material, det kunna vi lära af
sjelfve den nämnde Moser. Han, »den tyska statsrättens fader»1),
kunde ej framställa det heliga romerska rikets författning inom mindre
rymd, än femtiotre qvartband, och de nödiga tilläggen fylde ytterligare
trettio volymer; den europeiska folkrätten beskref han i aderton band.
Dessa vidlyftiga arbeten, äfven som de likartade af den
empiriskrealistiska skolans öfriga ledamöter — Putteb, Moseb a. t., Justus
Möseb, Aohenwall — kunna väl ej frånkännas värde för de
dåvarande praktisk-politiska göromålen i författarnes fädernesland och för den
tyska specialhistorien, säger Bluntschli, men för den allmänna
statsvetenskapen ega de nästan ingen vigt, hvarför ock sedan länge ingen
mera läser dem. Häraf är lätt att sluta till deras betydelse för den
allmänna bildningens intressen och behof på den tid, då de utgåfvos.
Förhållandet är nu ett annat och förändras stundligen mer och
mer. Bemödandet att popularisera statsvetenskaperne, att låta dem
intränga i den allmänna bildningen, är i sjelfva verket väsentligt
betecknande för nutiden, åtminstone i de stora kulturländerna. Väl
träffar man ännu, på det öfverfylda tyska litteraturtorget, ej sällan
arbeten i statsrätt och politik som, trots sina betydande vetenskapliga
anspråk, litet eller intet annat äro än mer eller mindre välordnade
materialsamlingar, alster af en lika osmält som vidfamnande erudition,
otillfredsställande genom sin hållningslösa eklekticism och tröttande
genom en »schlechte Unendlichkeit» i reproduktionen af gammalt
låne-gods: sjelfve den högt prisade Robebt von Mohl har skattat åt detta
snabbhändta mångskrifveri. Men vid sidan häraf träffar man så
genomtänkta verk, som Holtzendorffs och Frohschammers, och bemödandet
att närma sig den stora allmänhetens ståndpunkt träder allt starkare
i dagen. I detta ögonblick bearbetas Bluntschlis och Braters bekanta
Staatswörterbuch till ett sammandrag om tre band, och samtidigt
börjar ännu en likartad politisk ordbok utgifvas. Den djupt
ingripande ombildningen i Tyskland efter Sadova-slaget har kallat i dagen
ett förträffligt statsvetenskapligt repertorium, det nordtyska förbundets
’) Herm. Schulze: Johann Jacob Moser, der Vater des dentschen Staatsrechts.
Leipzig 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
