Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tidstecken i den nyaste statsvetenskapliga litteraturen. Af A. Hedin. Revue de droit international et de législation comparée, publiée par T.-M.-C. Asser, G. Rolin-Jaequemyns, J. Westlake, avec la collaboration de plusieurs jurisconsultes et hommes d’état. (Gand 1869). — Maurice Block, L’Europe politique et sociale. (Paris 1869). — Fr. Xav. Neumann, Die civilisation und der wirthschaftliche fortschritt. (Wien 1869). — E. Laboulaye, Smärre skrifter i politiska och sociala ämnen. Öfversättning. Häft. 1. (Sthm 1869). — F. von Holtzendorff, Die principien der politik. (Berlin 1869). — F. Bajer, Hvilket forhold imellem stat, kirke og skole fremmer bedst sand frihed, tro og oplysning i folket? Bidrag til svar. (Kjöbenhavn 1868). — J. Frohschammer, Das recht der eigenen überzeugung. (Leipzig 1869). — Populära anteckningar i allmän statsrätt af en folkets vän. Häft. 1. (Sthm 1868). — C. G. Holck, Den danske statsforfatningsret. (Kjöbenhavn 1869). — C. V. Nyholm, Grundtræk af Danmarks statsforfatning og statsforvaltning. (Kjöbenhavn 1869). — Orla Lehmann, Den islandske forfatningssag i landsthinget 1868—1869. (Kjöbenhavn 1869).— J. C. Bluntschli, Geschichte des allgemeinen staatsrechts und der politik. Seit dem sechzenten jahrhundert bis zur gegenwart. (München 1867).— V. Bolin, Europas statslif och filosofiens politiska läror. Den nyare historiens hufvudepoker betraktade ur filosofisk synpunkt. Häft. 1—3. (Helsingfors 1868—1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen hög grad af förmätenhet, att vilja en gäng för alla fixera
undervisningsämnena, att afgöra t ex. att studiet af tvänne fomspråk är
ett nödvändigt hufvudelement i all s. k. högre bildning? Hur är det
väl möjligt att förbise, att man på detta sätt mer och mer skall
befästa ett djupt svalg mellan den fortgående odlingen å ena, samt den
uppfostran, som af henne skulle vara en förminskad bild, å andra
sidan? Är det ej uppenbart, att man sålunda till slut skall komma
derhän att med tomma ords och lifiösa formlers slagg och grus föröda
växtligheten i unga sinnen, hvilka man nekar eller allt för sparsamt
beviljar den förfriskande drycken ur den lefvande utvecklingens böljor?
Om eljest skolan bör stå i omedelbart förhållande till det sig ständigt
förnyande och föryngrande odlingsinnehället, kunna vi ej annat förstå,
än att hon har att släppa eller inskränka läroämnen, hvilkas betydelse
under tidernas lopp gått förlorad eller minskats, samt införa nya: och
bland dessa kräfver statsvetenskapen en plats, till dem hör stats- och
folkkunskap, så sannt det icke är blott ett förbigående sken, att det
innersta syftet af tidens arbete är en upplyst demokrati, der hvarje
tillökning i de vidgade rättigheternas utrymme också skärper och ökar
de medborgerliga pligtemas budord.
Redan nu kunde väl skolan i någon mon räcka handen åt detta
be-hof genom sin undervisning i historia, såsom hvars syftemål den af k. m:t
förordnade historiska kommissionens utmärkta betänkande vågat uppställa
»utbildandet af lärjungens nationelt politiska medvetande.» Men medan
den historiska vetenskapen undergår de djupaste förändringar, ej så
att bisaker beriktigas och ställas i en annan dager, än den häfdvunna,
utan deri att sjelfva det väsentliga i historieskrifningen nu är ett
annat än förr, stadnar läroboken, hvilken väl i allmänhet kan anses i
det närmaste angifva undervisningens innehåll, qvar i sitt gamla skick,
till ej ringa del ett register öfver mindre betydande, stundom
betydelselösa fakta. Bittra klagomål öfver den historiska undervisningens
beskaffenhet höras ock från många håll1). Och om vi instämma i dessa
klagomål, så är det för att anklaga ett system, en tradition, men ej
både skicklige och nitiske lärare, söm måhända ha mer böjelse än
befogenhet att dem ändra.
Tillsvidare har härvid, jemte den populära litteraturen, den fria
undervisningen — den enskilda skolan, de populära föreläsningar, som
under sista åren synas ha blifvit en omtyckt vana i flere af våra större
städer — en vacker uppgift sig förelagd. En sakkunnig författare har
nyligen i Journal des économistes lemnat en lärorik redogörelse för
f) Se t. ex. Jui.iu8 Schulze: Ueber Geschichtswissenschaft uach der Auffassuog
Buckle’s: i Populäre Vorträge aber Sozialwisseuachaft. Koustaoz 1869. — Victor i>e
Laprade: Le baccalauréat et les étudea classiques. Paris 1869. — Otto Henne-Am Bhtn:
Die Kulturgeschichte im Lichte des Fortschritts. Leipzig 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
