Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet. 2. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkandet», och han hängaf sig åt hoppet om en förening mellan
kyrkan och framtidens religiösa demokrati, hvilkens uppgift borde
blifva att »krossa förtrycket, undantränga okunnigheten, afhjelpa
eländet och på jorden grundlägga den allmänna kristna* republiken.» ’
Men den katolska kristendom, om hvilken Huet ännu under förra
årtiondet föreställde sig, att han, luttrad ifrån villfarelser och
missbruk, skulle kunna sämjas vid sidan af Mheten och kulturen, har i
sitt nyaste utvecklingsskede besvikit alla den hängifne lärjungens
förhoppningar. Tre af den senaste tidens kyrkliga tilldragelser —
dekreterandet af den nya dogmen om jungfru Marias »obefläckade aflelse»,
af år 1854; konkordatet med Österrike af år 1855, samt 1864 års
encyklika med åtföljande »Syllabus» — hafva, enligt hvad han sjelf i
sitt nya arbete bekänner, kommit honom att förtvifia om den
romerska kyrkans framtid. Af dessa Pius IX:s trenne storverk utvisar det
förstnämnda episkopatets nuvarande -vanmagt gentimot Rom, i det att
påfven, tillvällande sig dogmbildande myndighet, kunnat påtvinga kyrkan
en sin enskilda mening, som dittills icke erkänts ega grund hvarken
i skriften eller traditionen. 1 konkordatet har påfvedömet häfdat
kyrkans välde öfver staten och den ofvannämnda rundskrifvelsen har
fulländat brytningen mellan kyrkoläran och nutidens bildning. Genom
dessa handlingar har den ultramontana katolicismen inneslutit sig i
en trollkrets, ur hvilken den numera ej kan frigöra sig. Det
ekumeniska mötets sammankallande betecknar endast ett följdriktigt
fortgående på den genom de närmast föregående årens kyrkliga öfvergrepp
redan beträdda vägen, der alla åtgärder syfta åt samma mål:
utbredandet af »den påfliga ofelbarhetens kristendom».
I en tid sådan som den innevarande, då prestväldets falske Messias
söker rycka till sig spiran, må det väl anses vara af nöden, att, till
de vilsefördes upplysning, framställa evangeliernas Messias i hans rätta,
idealmenskliga gestalt Så uppfattad, i enlighet med nya testamentets
utsagor, framstår Jesus såsom förkunnare af en lära, som med den
kyrkligt ortodoxa har ganska litet gemensamt. Grunddragen af denna
lära tecknar Huet med ledning af den moderna bibelvetenskapens
upptäckter och söker dervid särskildt visa, på hvad grund kristendomen
kan betraktas såsom demokratiens religion, innehållande, i outvecklad
form, äfven de politiskt-sociala idéerna om allas frihet, jemlikhet och
broderskap. Skola dessa urkristna idéer komma till sin rätt inom
kyrkan och staten, måste hierarki och ortodoxi drifvas ur de fästen,
derifrån de nu gifva stöd åt kifvet och förtrycket, sålunda försenande
annalkandet af den tid, »då en tro och en lag skall råda öfverallt i
mensklighetens stora brödrasamfund.»
Att vi något utförligare redogjort för den firanske författarens
åsigter, har icke uteslutande sin grund i hans arbetes oförnekliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
