Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenska litteraturen och dess historia. Af Rud. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
And. Fryxells Bidrag tid Sverges litteraturhistoria ge sjelfva
i viss mån sitt syfte tillkänna. Den period, till hvars blifvande
fullständiga teckning han isynnerhet lemnar sina »bidrag», tillhör
han sjelf både som försökande skald1) och som lycklig
historie-skrifvare i de bästa delarne af sitt stora lefnadsarbete. Han har
känt personerna, som åsyna vittne kunnat iakttaga deras utveckling,
lyssnat till deras strider och till en del med dem samverkat. Hvad
han lemnar, borde derföre ega sitt obestridda värde. Men så är
ej händelsen.
I nyare och nyaste tider har man ej velat hysa synnerligt
förtroende för den, som skrifver sin samtids historia. Det kan hafva
skäl för sig. Likväl hafva många i det förflutna lemnat af sin
samtid teckningar, som anses för historiens vigtigaste och
värdefullaste källor. Ja! en af verldens störste historieskrifvare har på
denna grund vunnit ett rykte, som för alltid upphöjt honom till
mönster för efterföljare. Vi mena naturligtvis Thukydides. Men
grekens objektiva hållning gentimot föremålen för hans
teckning, hans djupa och skarpa blick för sakernas sammanhang
och personernas karakter, hans derpå grundade konst i
grupperingen och framställningen, — ingenting af allt detta tillkommer
Fryxell i ofvannämda »Bidrag.» Hans arbete är ej heller något
strängt sammanhängande, genomfört helt, endast sammanförda
bitar, hvilkas innehåll stundom stå i strid med hvarandra. Han ger
synbarligen med ena handen, men tager igen med den andra.
Det är, som sade han till sig sjelf: »nej! vi hafva risat, nu vilja
vi också lisa» eller tvärtom. Der lägges litet balsam i såret eller
upprifves det ånyo.
Rättvisans tid är ock, i afseende på de af Fryxell tecknade
föremålen, längesedan kommen, borde åtminstone vara det. Men icke
ut-öfvas den numera på det sättet. De. som fordom i sitt
ungdomsöfver-sitteri voro orättvisa, hafva längesedan fått sin dom, ej mindre
i det sansade beröm, man tilldelat några af deras vedersakare, än
i den odelade beundran, man egnat en del af de öfnga. Men
äf-ven åt ett annat håll märka vi till och med skandalen mer än till
hälften sticka upp sitt fula hufvud. Det ena som det andra har
i mer än ett hänseende gjort oss och mången ondt, ja, väckt
förargelse. Den skenbara opartiskhetens kyliga lugn gör blott det alltför
personliga deltagandet så mycket mera skönjbart och obehagligt.
Så synes åtminstone oss.
’) Den bekanta vermlandavisan: »Vermeland, du sköna, du herrliga land» in. m.
är — bland annat —, som bekant, af And. Fryxell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
