Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Qvinnan i familjen och samhället. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slafven saknar icke så fullkomligt — i många fall — herraväldet
öfver sin person och sin egendom som hustrun. Det är sannt,
att flere omständigheter bidraga att mildra detta hustruns slafveri;
men i många fall framträder det än i dag i en upprörande
skepnad, och ganska vanligt på ett sätt som är allt annat än prisvärdk
I lagen qvarstår qvinnans slafveri väsentligen oförändradt, och
derfor kan man säga — för att nyttja Mills egna ord — att »intet
lagligt slafveri finnes qvar, utom husfruns i hvaije hus.» Ett
sådant missförhållande måste afhjelpas. Qvinnan bör insättas uti
sina naturliga rättigheter. Och först och främst bör hon erhålla
full jemnlikhet inom äktenskapet Hon bör i det fallet, särskilt,
fä råda öfver sin egendom. Inom samhället bör hon hafva, utan
någon inskränkning, lika rättigheter med mannen, och ej längre
blott på grund af sitt kön anses oskicklig till någon befattning,
der ej saknaden af fysisk styrka kan med skäl betraktas såsom ett
hinder. Följaktligen bör hon äfven ur den synpunkten vara
berättigad att åtnjuta lika god uppfostran som mannen. All
sannolikhet talar för att qvinnan, om hon erhåller samma uppfostran
och samma rättigheter som mannen, äfven skall i alla hänseenden
komma att blifva mannen jemnlik i förmåga. Genom de ökade
andliga krafter, hvaröfver samhället sålunda kommer att disponera,
skall en ofantlig vinst tillskyndas det allmänna; och en ej mindre,
medelbarligen, genom det inflytande qvinnans förändrade ställning
kommer att utöfva på det manliga slägtet. Äktenskapet sjelft
skall först under dessa förhållanden blifva i fullaste mått
förädlande och lyckliggörande.
Sådan är i största korthet en sammanfattning af Mills åsigter.
De äro, som man vet, långt ifrån allmänt omfattade. Allmännare
är den åsigt, som uttalas i en engelsk recension af Mills arbete1),
enligt hvilken qvinnans arbete uteslutande är inskränkt till
hushållsbestyren. Mannen representerar familjen och arbetar för familjen,
under det, såsom orden lyda, »qvinnan ställer i ordning för honom,
väntar på honom, tjenar honom i hemmet.» Hon är kallad att
»duka hans bord, tillaga hans mat och erkänna sig vara den andra
i ordningen, icke den första», hvilken tanke bekräftas genom ett
med särskildt eftertryck uttaladt »amen». »Uti en sådan förening
finnes», heter det vidare, »en värdighet och lycklig samstämmighet,
som icke förekommer i något annat slags förening.» En naturlig
följd af denna åsigt är att qvinnans ställning så inom familjen
som samhället icke bör väsentligen vara någon annan än hvad den
’) Jmfr. Edinburgh Review, Okt. 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
