Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska akademien och svenska språket. 2. Af —R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma efteråt och lägga välsignande händer på lyckligen
genomförda förbättringar.
Måhända skulle mot handlingarnas språk den åtminstone i
någras ögon icke så oväsentliga anmärkningen kunna göras, att
en ganska stor del af de nya ordskapelser, d. v. s. nybildade ord,
som i dem sett dagen, alldeles icke vant lyckliga och derföre ej
häller vunnit allmänhetens tycke, då derimot allmogemålet, hvilket
i främsta rummet borde utgöra skriftspråkets reningskälla och
guldgrufva, i högst obetydlig mon anlitats. Det är väl bekant, att
de språksnillen, som före Svenska akademiens stiftelse mest
inverkade på vårt modersmåls utveckling: Stjemhjelm, Spegel, Svedberg
Ihre, Hoof m. fl., gingo till väga på annat sätt, och det är just
deras bemödanden vi halva så mycket att tacka for den stadga
vårt språk vann redan under frihetstiden.
Akademien har vid flere tillfallen framhållit, huru hon icke
blott velat uppmuntra, hvar hälst lofvande anlag tyckts röja sig,
»äfven der en jämförelsevis ringare förtjenst äger rätt åtminstone
till uppmärksamhet», utan äfven »utdelat belöningar och utmärkelse
till, med få undantag, de ypperste, som, sedan hennes tillvaro
(stiftelse), uppträdt i den fosterländska sången, vältaligheten eller
häfdateckningen» l).
När man genomläser de långa listorna på personer, hvilka på
ett eller annat sätt rönt bevis på akademiens uppmärksamhet, kan •
man icke förneka, att hon sträckt sin välvilja ganska långt, då det
nämligen gällt poesiens och, i synnerhet under de första åren, en
så kallad vältalighets idkare. Man genomläse en förteckning öfver
författare, hvilkas arbeten af akademien erhållit pris, och man
skall förvånas öfver mängden af snillen, som segrat i en olympisk
täfling inför landets högsta vittra areopag, af hvilka likväl en
stor del sedan fullständigt öfvergifvit den skriftställarebana, på
hvilken de just genom sjelfva belöningarna flngo hopp om
framgångar. Många hafva varit nog otacksamma eller nog anspråkslösa
att icke genom de prisbelönta skrifternas offentliggörande gifva
allmänheten tillfälle att instämma i berömmet
Svenska akademien har sjelf mer än en gång prisat det
tillfälle, som genom henne beredes unga författare att okände
pröfva och lära känna sina krafter inför en nämnd i vittra mål,
som gör allt for att uppmuntra, intet för att afskräcka, och berömt
sig att hafva frammanat snillen, som voro okända for allmänheten
och sig sjelfva. Äfven denna fråga torde böra betraktas från olika
’) 8v. Ak* H. XXVII, ». 237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
