Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska akademien och svenska språket. 2. Af —R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belöningssätt funnits till 1). Måhända befinner man sig här på
gissningarnas område. Men underligt och i sanning föga tröstrikt
vore det, om en för hvarje nation så dyrbar egendom som hennes
språk och litteratur skulle i någon väsentlig mon bero af ett
samfund, som är så afhängigt af en enda persons, nämligen konungens,
enskilda vilja och tycke, att hon icke får välja en ledamot, icke
framställa ett täflingsämne, icke utdela vissa slag af sina belöningar
och, efter hvad det synes, icke en gång låta slå en minnespenning
eller i sina handlingar införa en minnesteckning utan dennes
samtycke. — Under ingen tid hafva väl äldre och ansedde författare
undandragit sig att gå nybegynnare på skriftställarebanan till
handa med goda råd och upplysningar. Dessutom står ju hela
tidnings- och tidskriftsliteraturen öppen som täflingsfält för den,
som vill pröfva sina krafter. Om också der icke »allt är gjordt
för att uppmuntra», så lär åtminstone ingenting vara gjordt för
att afskräcka.
Men vi hafva här kommit att tala om förhållanden, hvilka,
om de också icke; aro alldeles främmande för vårt ämne, likväl
icke, strängt taget, höra dit. Yi hafva till hufvudsaklig uppgift
att yttra oss om hvad akademien gjort för att uppmuntra till
forskningar på språkets områden.
Redan i den förut nämnda uppsatsen hade vi tillfälle att visa,
det akademien ända från sin stiftelse icke framställt mer än ett * i
f) »Det ir af Lehnberg erkändt och af Rosenstein bevittnadt, att den förstnämnde,
ntan den täflingsbana som för honom öppnades, att okänd fä försöka sina krafter,
aldrig skalle vlgat uppträda bland författare. Icke ntan stolthet inskrifver ett samfund
i sina t ideböcker, att det bidragit till en mans ära och lycka, om hvilken det blifvit
yttradt, att »med honom föddes den Svenska vältaligheten fullvuxen» (Sv. Ak:s H.
XVI, s. 150).— Vid detta erkännande af Lehnberg påminner man sig, att han, vid den
tid äreminnet öfver Birger Jarl författades och erhöll Svenska akademiens stora pris, var
komminiatersadjuokt i Stockholm och sllunda hadc till ämbetsåliggande att söndagligen
uppträda som författare i sjelfva hufvudstaden och det i ett ämne, som visst icke
utesluter tillfälle till öfning i vältalighetens konst. — Såsom motstycke till påståendet att
svenska vältaligheten föddes fullvuxen med Lehnberg tillåta vi oss anföra B. £.
Malmströms omdöme om Anders Johan von Höpken: »Ingen talare på svenskt tungomål har
efter mitt omdöme öfverträffat von Höpken i den kärnfasthet, kraft, tankedjup och
manliga pathos, som utmärker denna makalösa minnesskrift (Äreminnet öfver C. 6.
Teasin); dock — Höpkens egen minnesteckning af riksrådet grefve Skeblad är likväl
dermed jemförlig.» (B. £. Malmström, Grunddragen af Svenska Vitterhetens Hist I. 432).
— Det var samme Höpken, som »nära ett halfsekel före Svenska akademiens stiftelse
yrkade nödvändigheten »att rensa våra faders språk från alla främmande tillsatser», och
att vårt folk i tal och skrifter bör vara äfven så Svenskt, som det varit, är och bör
vara i Dygd, Vett och Mandom.» (Sv. Ak:s H. XVI, s. 137).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
