Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Anmälningar - Valda dikter af Ernet Björck. — Dikter af Carl Snoilsky. Af E. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landskap, än frammana en historisk personlighet, än tolka en myt-h
eller kritisera ett konstverk eller bilda grupper af nationelt be*
tecknande figurer. Alla tillsamman gifva de begrepp om och
åskådlighet, af ett helt folk, och hos enhvar sonett särskildt tyckes
ämnet uttömdt, fullständigt klargjord t, försedt med passande ram,
underskrifvet af författaren personligen samt stäldt på sin rätta
plats inom tafvelgalleriet.
I rangen närmast dessa ypperliga miniatyrbilder sätta vi de
italienska reseminnena, bland hvilka det Henrik Ibsen tillegnade
poemet ”Neros gyllne hus” synes oss värderikast på grund af den
lågande hänförelse hvarom det bär vittne. 1 allmänhet har skal*
dens känsla i dessa sånger gifvit sig mera fritt luft än i åtskilliga
bland sonetterna, men den jemförelsevis inera obundna formen gör
att deras fulländning faller mindre tydligt i ögonen. För öfrigt
täfla med dem så väl den färgrika dikten ”Mellan tvänne verlds*
delar” som ibland sångerna af icke bestämd nationel pregel
exempelvis ”Blomsterfursten”, ”Femton år och sjutton år”, ”Kreolskan”,
”Sommarregn”. Vi åtnöja oss med att blott nämna dessa stycken,
emedan de redan äro så allmänt kända att vi ej särskildt här torde
behöfva påpeka deras värde.
Ett utmärkande drag hos Snoilsky såsom skald är att han
mer än någon annan bland våra yngre poeter kännt sig såsom
representant. Under det andre diktade om ros och lilja har han
ensam egnat några minnesvärda blad åt det förkrossade Polen, det
blödande Danmark. Sannerligen — detta är erkänsla värdt! Ty
utan dessa sånger skulle vårt lands poesi under de begge olycks*
perioderne, hvarom här är fråga, kunnat tyckas ungefärligen lika
handfallen som åtskilligt annat i vårt land onekligen föreföll. Det
är en sak för sig om dessa stycken icke äro SnoiIskys bästa. ”På
Polens graf” och ”Sjöslaget vid Helgoland” räkna vi dock äfven ur
rent estetisk synpunkt bland samlingens prydnader.
Minst anslå oss skaldens hyllningsgärder åt qvinnan, n. b.
de, hvilkas namn antyda att detta är deras syfte. Han har i dem
gifvit vackra tillfällighetspoemer, men afstått från sitt, thyvärr
snart sagdt uteslutande privilegium, sjelfständigheten, nyheten.
De präktiga öfversättningarna af Béranger innehålla vida mer
originalitet än dessa originaler, och bland Snoilskys erotiska dikter
från längre tid tillbaka känna vi fler än ett lofoffer åt qvinnan som
tyckas oss bättre än de nu nämnda hafva förtjenat att upptagas här.
Och så ännu ett tack för dessa förtjusande teckningar af
»Spaniens och Italiens under, för dessa geniets ursprungsfriska in*
gifvelser, dessa drag af en allsidig fantasi, som le emot oss och
tyckas säga: der du var, var jag förut, men det du icke såg, såg
jag, det du lät ligga tog jag upp för att skänka det åt dig! och
särskild tack för den äkta perlan i guldet, för dessa ”Lyckliga
dagar i Alhambra”, som lyckliggjort så mången i rikt mått — och
sist en önskan, som är oss alla gemensam, att den friska källan
derborta mellan rosenlager måtte för skaldens själ hafva varit
Ca-stalia, icke denna Lethe, som ingen annan än han sjelf har rätt att
ens tänka sig i sammanhang med dikter af Carl Snoilsky.
E. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
