Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Ur vidskepelsens historia. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten att besvärja djefvulen, och Richalmus förklarar, att hvarje
menniska är omgifven af en sådan mängd djeflar, att de till
antalet likna de i luften flygande stoftgranden eller vattendropparne
i hafvet.
Detta ständiga sysslande med djefvulen hade två lika
naturliga följder, ehuru af en motsatt karakter. Det hade på en
gång sin komiska och sin sorgliga sida. Genom att skåda djefvulen
öfverallt hade man slutat med att göra sig förtrogen med honom,
och genom ett slags omedveten förståndets protest mot de af den
traditionella läran skapade hemska inbillningsfostren hade man
kommit derhän, att man stundom behandlade det behornade
majestätet temligen ogeneradt Legenderna visade honom alltid så illa
lurad genom helgonens och de goda presternas fromma list, att
hans rykte för illfundighet så småningom slog om till motsatsen.
Man började tro att det icke var omöjligt att spekulera på
djef-vulens dumhet. Hade han icke t. ex. haft den naiviteten att förse
de arkitekter, som byggde Aachens och Kölns domkyrkor, med de
yppersta planer och ritningar? Visserligen hade han i ersättning
fordrat den första varelse, som trädde in i Aachens domkyrka,
och i Köln arkitektens egen; men på båda ställena hade han blifvit
fullständigt öfverlistad. I Aachen körde man med pikstygn en varginna
in i den nyss fulländade kyrkan, och i Köln tog arkitekten, sedan
han väl fått ritningen i handen, fram under sin kappa — icke det
lofvade kontraktet, utan en helig relik, hvilken han svängde för näsan
på Satan, som tog till benen med en skur af mustiga eder. Man
vet hvilken framstående roll djefvulen spelade på medeltidens
religiösa teater. Återlösningen gällde ännu i folkets uppfattning för en
gudomlig krigslist, der menniskornas fiende hade blifvit totalt lurad.
Det var derföre helt naturligt att man tänkte sig andra fall, då
Satan kunde bli fångad i sina egna nät. Dessa hans missöden
framkallade otaliga gapskratt bland det lägre folket. Af tusen
tecken skulle man känna sig frestad att tro att han hade blifvit
en särdeles populär personlighet. Under lång tid såg man honom
också representera det komiska elementet i det religiösa dramat.
Detta hindrade imellertid icke att man derjemte hyste en
för-tviflad fruktan för djefvulen. På teatern kunde man visserligen
skratta åt hans otur, men man kunde icke tillbringa hela sin tid
med att åskåda mysterierna, och den hvardagliga verkligheten
återgaf honom snart åter hela hans anseende. Naturligtvis måste
nu antalet af dem som misstänktes för att stå i något slags
förbindelse med Satan blifva ofantligt Så snart en ovän hade någon
större framgång, eller något storartadt företag lyckades, misstänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
