Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Anmälningar - William Hepworth Dixon, Heliga landet, dess forna och närvarande förhållanden. Constantin Tischendorf, Det heliga landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest betydande af Renans motståndare i Frankrike, ansåg sig böra
företaga/ äfven han, en studieresa till Palestina, innan han gick till
utarbetandet af 6in skrift Jésus- Christ, son temps, sa vie, son oeuvre.
Detta förtjenstfulla bidrag till ”Jesu-lefnads”-litteraturen vittnar på
många ställen om att författarens Palestina-förd ej varit gagnlös.
Pressensés framställning är imellertid hållen i en vida mera dämpad
förgton än Renans. Han täflar ej med den sistnämnde i romantiska
beskrifningar af mästarens och lärjungaskarans idylliska samlif, ”la
délicieuse pastorale”, under Galileens strålande himmel, utgående
härvid från den helt visst riktiga uppfattningen att det ej länder
till båtnad för saken, ”om man låter orientens bländande ljus
alltför mycket liksom öfversvämma kristendomens lugna, svala skönhet.”
Dixons och Tischendorfs resor i Palestina voro ej, såsom de
ofvannämnde franske författarnes, ett förarbete i och för lösningen
af någon religiös stridsfråga för dagen. Imellertid har man i de
båda resenärernas underhållande beskrifningar öfver hvad de sett
och upplefvat på sin förd förträffliga illustrationer till utanverket
af den evangeliska historien. Bättre vägledning än den som
erbjud es i den engelske litteratörens och den tyske forskarens
lättlästa och lärorika arbeten torde man knappast kunna önska sig
vid ett ströftåg — i fantasiens verld — till oljoberget eller sjön
Ge-nesareths stränder, till Kapernaum eller Bethlehem, Sinai eller Patmos!
W. H. Dixon, den vidtbereste utgifvaren af Londotfer-tidskriften
The Athenceum, torde genom sina förut till svenska språket
öfver-tlyttade arbeten redan vara en gammal bekant för mänga af v&ra
läsare. Innan han styrde kosan till den nya verlden, af hvars
religiösa sektlif han lemnat en intressant öfversigt i arbetet New
America, hade Dixon genomrest Palestina i alla riktningar. Sina
reseintryck, upptecknade ”inom tältet, i sadeln och i herbergena
vid vägen”, har han sammanfört till ett helt i den bok vi här
anmäla, åt hvilken d:r H. Reuterdahl i ett kort förord gifvit vitsordet
att den innehåller ”en liflig, sakrik och intresseväckande
framställning af det heliga landets geografiska och äldre historiska
förhållanden, fullt jemförlig med och öfverträffande hvad om detta ämne
förut är på svenska tillgängligt.” — ”För hufvudkällan, bibeln,
liksom för kristendomen”, tillägger H. H. erkebiskopen, ”visar han
den största vördnad.” Vi instämma i detta omdöme, och finna det
bekräftadt bland annat af arbetets om sann kristlig liberalism
vittnande slutord, deri Dixon nedlagt sin religiösa trosbekännelse.
”Om vi blott kunde komma ifrån allt sektväsende, all vigt vid
ceremonier”, yttrar han, ”huru mycket närmare skulle vi då ej
komma honom, som dog i köttet, på det vi skulle lefva i andanom,
och hvilken aldrig föste afseende vid namn och former! Han
grundade icke sin lära på något system, han utgaf ej några
lagbud. En helig lefnad, se der den religion, hvilken han gaf sina
bekännare. Frukta Gud och älsken bröderna, detta är hans
uppmaning. Hans mening med gudsfruktan är icke slafvens rädsla för
sin herre, än mindre perserns fruktan för Ahriman; utan en
helso-sam motvilja att lefva annorlunda än Guds och samvetets lag
bjuder.–––-Juden är vår broder, mohamedanen är vår broder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
