Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Demokratien. Dess historiska utveckling och betydelse för vår tid. Af J. C. Bluntschli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte de skapa sig en for dem passande styrelse och förvaltning
och att sjelfva utvälja sina öfverhetspersoner. Redan det första
till-kännagifvandet af »pilgrimerna», hvilka slogo sig ned i Plymouth (<L 11
Nov. 1620), är högst betecknande för hela den vidare utvecklingen.
»Vi hafva företagit denna resa till Guds, vår konungs och vårt
fäderneslands ära i afsigt att i norra delen af Virginien
grundlägga den första kolonien. Vi förklara alla högtidligt inför Guds
ansigte att vi förena oss till en politisk och borgerlig statskropp
för att hålla god ordning bland oss och att uppnå vårt mål. I
kraft af denna akt skola vi förskaffa oss rättvisa och billiga lagar,
förordningar, beslut, institutioner, embetsmän, på det sätt som vi
anse ändamålsenligt och nyttigt för koloniens gemensamma välfärd.»
Urkunden undertecknades af alla kolonisterna. På liknande sätt
förforo de törsta utvåndrarne till Rhode Island, New Haven,
Connecticut, Providence. Hela organisationen af de nya samhällena
synes sålunda som de fria männens gemensamma verk.
Förhållandena i södra Virginien, den andra kärnan af de
nordamerikanska kolonierna, voro i början något mindre grundade
på jemlikheten mellan kolonisterna. Den episcopala kyrkan med
dess aristokratiska författning blef der upptagen, och om också
större delen af nybyggarne voro män ur medelklassen, så nedslogo
sig dock der äfven enstaka medlemmar af den engelska
aristokratien och förvärfvade sig stora gods. Imellertid fick snart äfven
här ett representativt demokratiskt element öfvervigten. Redan
1619 finna vi representativa församlingar sammankallade, hvilka
tillsamman med guvernören och rådet skulle fastställa de
förordningar och statuter som syntes erforderliga för nybyggarnes väl
och koloniernas blomstring. Den anglosaxiska friheten består
förnämligast i sjelfstyrelsen. Nybyggarne förfäkta sin rätt att ej
betala andra skatter, än de som de sjelfva genom sin
representation beviljat, och att ej lyda några förordningar till hvilkas
utfärdande de ej sjelfva medverkat öfrerallt gjorde kolonierna
dessa sina rättigheter gällande. Om också i början rättigheten att
anlägga kolonier uppdrogs, i form af kungliga privilegier, åt
enskilda af köpmän bestående bolag eller åt enskilda adelsmän, så
kunde dock kolonierna ej i längden styras från London.
Småningom förvärfvade de sig rättigheten att utse sina guvernörer och
råd genom fritt val. I ett land der det var lätt för hvar och en
att förvärfra fri jordegendom kunde ej systemet med stora
jordegendomar och många förpaktare komma till någon blomstring.
Nybyggarne behöfde ej aristokratiens beskydd, de hjelpte sig sjelfva.
Några adelns gamla företrädesrättigheter funnos icke här; de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
