Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Demokratien. Dess historiska utveckling och betydelse för vår tid. Af J. C. Bluntschli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aristokraterna försvunno bland den hastigt tillväxande mängden af
de frie männen.
Just denna kolonisternas fria sjelfstyrelse, som i Amerika ej
stötte på några hinder af länsväsendet, utöfvade eu ofantlig
dragningskraft på det gamla Europa och befordrade koloniernas snabba
tillväxt
Laboulaye berättar oss i sin Förenta Staternas historia om
ett märkvärdigt försök att motverka denna demokratiska riktning
genom anläggandet af en aristokratisk koloni. På uppdrag af
Shaftesbury uppgjorde den berömde filosofen Locke en författning
för Carolina, som år 1669 i England allmänt helsades som ett
mästerverk. Det engelska rang- och ståndsväsendet, grundadt på
de olika förhållandena till jorden, skulle äfven öfverflyttas till
Amerika. 1 konungens ställe funnos der åtta furstliga landsherrar,
hvilka erhöllo stora gods i alla grefskap; närmast dem uttänktes
en ärftlig adel bestående af grefvar och baroner, jemförliga med
de engelska lorderna, bredvid dem fanns ett antal länsinnehafvare
och fria godsegare. De fria godsegarne hade rätt att skicka
representanter till parlamentet och att i en blygsam ställning
samverka vid lagstiftningen med de öfriga stånden. Men det
teoretiska konstverket lät ej förverkliga sig i Amerika. Försöket
misslyckades helt och hållet och Carolinas författning erhöll en likadan
representativ-demokratisk karakter som alla de andra staternas.
Denna de frie männens jemlikhet fÖrefanns dock först endast
inom den anglosaxiska stammen och utsträcktes sedermera blott
till de europeiske invandrarae, hvilka mer och mer sammansmälte
med den. De färgade urinvåname hade ingen del deri och voro
ej medlemmar af de nya samhällena och de nya staterna. Gent
imot dem kände de amerikanska demokraterna sig som aristokrater
i ännu högre grad än hellenerna i forntiden gent imot barbarerna.
Den stora olikheten mellan den hvita och den röda racen och den
förras tydliga öfrerlägsenhet kunde omöjligen förbises på
civilisationens, religionens och lagstiftningens område. Ännu större var
likväl skilnaden mellan den hvita, europeiska, och den svarta,
afrikanska racen. Negrer infördes till de sydligare staterna såsom
slafvar och behandlades som slafvar. Det var icke att tänka på
att grunda en demokrati på folkelement, som hvarken voro födda
fria eller uppfostrade till frihet, som hvarken hade förmågan att
styra sig sjelfva och icke heller kände någon böjelse dertill. Man
skulle kunna tro, att denna racernas olikhet skulle störa och göra
intrång på den demokratiska gemensamhetskänslan, men motsatsen
inträffade. Frihetsanden blef endast så mycket stoltare och mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
