Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Demokratien. Dess historiska utveckling och betydelse för vår tid. Af J. C. Bluntschli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgick ju från Schweiz och såväl Zwingii i Ziirich som Calvin i
Généve voro i politiskt hansende mer eller mindre medvetet
till-gifna den representativa demokratien. Den Ma
kommunalforfatt-ningen var redan då en gammal institution och grundvalen till all
öMg Mhet. Det oaktadt uppnådde den representativa demokratien,
hvars första frön visserligen kunna spåras i enskilda städers
författningar med sina stora rådsförsamlingar, först efter franska
revolutionen sin fulla utveckling. På landsbygden var först den
omedelbara demokratien öfvervägande och städerna hade till och med
erhållit en aristokratisk prägel i förhållande till det underlydande
området Ur denna omedelbara demokrati har den representativa
demokratien uppvuxit såsom en tidsenlig förbättring, sedan
bor-garne tillkämpat sig lika rättigheter med patricierna och
landtbe-foikningen med städernas invånare. Denna omgestaltning
försiggick visserligen under inflytandet af de moderna ideerna och den
franska republiken, men den var redan länge förut förberedd genom
historiens tysta uppfostringsarbete och den tilltagande jemlikheten
mellan de särskilda stånden. Men då nu en M folkstam utbredde
sig öfver ett större område och äfven tog med sig den lägre
befolkningen, så blef en representativ koncentrering af den politiska
ledningen och ett representerande genom valda personer ett allt
mera trängande behof. Sålunda blef äfven här författningen
öfver-allt representativ-demokratisk. Såväl aristokratien som den rena
demokratien måste vika för den nya statsformen. Den förra ansågs
för oförenlig med folkets borgerliga karakter och allmänna frihet,
den senare som allt för rå och obändig och såsom stående i strid
med den nya tidens bildning.
2.
Grundsatsen för all demokrati är folkets sjelfstyrelse. Med
folk menas här mängden af Ma och inbördes jemlika borgare.
Demokrati är alltså folkmajoritetens herravälde. (»I den gäller flertalet
som det hela». Herod. III. 80) Men denna rena demokrati är endast
möjlig bland ett litet folk, som ej har att kämpa med dagliga
näringsomsorger och har tid att ofta samlas till politiska
rådplägningar. Då de nuvarande civiliserade staterna nästan alla hvila på
en bredare grundval än forntidens, i det att ju oqkså det fjerde
ståndet räknas till det fria folket — i de antika demokratierna var
det egentliga kroppsarbetet öfverlemnadt åt slafvame, som ej hörde
till »demos» — och då den nuvarande civilisationen i sig inneslu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
