Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledan vid allt och behofvet af nya retningsmedel förtaga all sann
sjelfkänsla, all sjelfständig handlingskraft, all förmåga af en
försakelse, som nödvändigheten stundom kräfver och som gör
men-niskan till herre öfver sig sjelf, oberoende af mångfaldiga sinnliga
bestämningar, som annars lätt öfverväldiga och förnedra henne
till djurets ståndpunkt.
Och hvilket föredöme gifver man väl det uppväxande slägtet,
som redan från barnsben dväljes och utvecklar sig i en dylik
lifs-luft och oupphörligt inandas dess osunda ångor? Hvad de stora
göra, undfaller ej de små. Läraktigheten tillhör de sednares ålder.
Det är lätt att visa dem vägen till en olycklig framtid, till deras
eget förderf. Vänj dem vid skenet och de skola blifva
osannfärdiga. Låt dem skåda nöjet i det betydelselösa sällskapslifvets
drägt, och de skola ej förstå lifvets allvar, förrän det är för sent.
Fostra dem klemigt, när och fyll deras växande begär efter sinnliga
njutningar, och de skola blifva försoffade vällustingar, oduglige
drönare, för hvilka källan , till oskyldig lefnadsglädje längesedan
är tömd.
Man har sagt, att mycket likväl nu göres för det uppväxande
manliga slägtet. Det är sannt, men oss synes, som vore det i ett
och annat fall för mycket. Man öfveranstränger det i de offentliga
läroverken med för många ämnen och för långa kurser, på samma
gång man banar vägen så, att sjelfva ansträngningen får sken af
öfveransträngning. Sjelfverksamheten motverkas genom för mycket
i det förra, för litet i det sednare fallet. Den frivilliga läslusten,
vettgirighetens kännetecken, qväfves genom för mycken
tvångsläs-ning, som dessutom onaturligt utsträcker arbetstiden. Derför möter
man bleka anleten, kroppslig och andlig trötthet, brådmognad i
ungdomen. Efter slutade elementarstudier behöfver man derfÖre
hvila, för att återhemta och samla sina krafter. Den numera frie
griper då efter de nöjen och njutningsmedel, hvarom han måhända
redan i hemmet fått någon föreställning eller hvilka han der fått
smaka. Skulle ej han, som redan tycker sig vara ett icke så litet
stycke man, få följa de föredömen, som från barndomen stått så
lifslefvande och lockande för honom i ett sällskapslif, der äfven
gossen och ynglingen fått röra sig, stimdom mera än som åskådare?
Den qvinliga uppfostran derimot har mångenstädes varit sådan,
att flärd, fåfänga och ytlighet måste blifva dess naturliga frukter.
När den unga flickan skulle ut i verlden, jagande som andra efter
nöjen, har hon derföre varit väl förberedd för det tomma,
betydelselösa sällskapslif med sitt koketterande pladder, som mottager
henne, för att fullbilda »sällskapsdamen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
