Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är imellertid i ett sådant lif man äfven skall få begrepp
om sann »smak» och »bildning» och lära sig »god ton»! Ytan,
skenet är likväl der allt man möjligen finner af den sanna
skönheten. Dess sedliga kärna, det ideella lif, som skulle skapa sin
form och förädla dess tillvaro, söker man merendels förgäfves.
Men anspråket, som är större i samma mån innehållet är inskränkt
och betydelselöst, saknas likväl ej. Stämningen i en sådan, ej
ovanlig, krets är af den beskaffenhet, att den verkligt bildade, som
söker den. genom själsodling förädlade menniskan, blir derstädes
en främling. Luften blir honom tung och de brokiga bilder, som
sväfva framför hans ögon, likna skuggspelets, under det de vexla
till form och färg som figurerna i ett kaleidoskop. Nära nog
samma slags intresse ingifva de honom ock.
Men är det en allmän mensklighetens regel, att de äldre skola
gifva föredömen åt de yngre, så ingår äfven deri, att de, som äro
bildade eller åtminstone derpå företrädesvis ega anspråk, böra
vara de mindre bildades eller obildades föresyn i lära och lefveme.
Man vet ju ock, att de lägre klasserna vilja så mycket som möjligt
likna de högre och högsta. Hvad skall då det merendels för andra
kroppsligt arbetande folket tänka och känna vid åskådningen af
de högre klassernas hejdlösa jagt efter nöjen utan redbart
innehåll, efter njutning utan motsvarande arbete? Hvad intryck skall
fåfängan, prakten, flärden göra på dem, som måhända kunde hafva
lust, men ej hafva råd och tid att lysa på samma sätt och lefva
ett gladt lif, tills tråden brister? Vi föreställa oss, att afund, hat
och förakt äro de känslor, som härvid väckas i deras bröst. Man
försöker att likna sina förebilder, så långt man kan, i lyx, och
en eljest besparad penning försvinner för en öfverflödig vara,
ja! det nödvändiga försakas för det onyttiga, som yppar, att giftet
smugit sig in i menniskan. Osedligheten står för dörren, offret
är färdigt att sälja sig för yttre grannlåt. Man vill äfven njuta,
kanske ock qväfva sina känslor eller upplifva den nedtryckta
stämningen öfver ett hårdt lefnadsöde, och man går att vinna sitt
mål i krogens eldiga nektar. Hvarje droppa, deraf är ett
näringsmedel för en slumrande genius, som kallas brott.
»Bildning», säger man, »hvad är det? Se hur de bildade lefva,
medan vi obildade sträfva för ett knappt bröd! Den måtte ej
hafva det värde man föregifver, då den ej förmår att omskapa,
förädla menniskan mera än till det yttre. Låtom oss också sträfva
efter att få finare kläder, bättre mat, dyrbarare bohag, ty det är
blott det, som skiljer oss från herrskap. De bildade äro ej bättre
än vi, mången gång sämre. Bildningen är ingen magt, endast ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
