Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sken». — Likartade åsigter har man hört mer än en gång yttras.
Huru många tänka ej detsamma i tysthet! JemfÖrelsen ligger nära.
Vi undra ej öfver dess slutsatser, så bedröfliga de än äro.
Det är ett högt spel man spelar, en farlig lek man leker med
bildningen, samhället, lifvet, med snart sagdt allt. Samhällets
högsta intressen äro i fara. Man spörjer redan tecken dertill.
»Sparsamhets»febren, som flerstädes är ett sken, så länge den blott
visar sig i det offentliga, ej i det enskilda, sträcker sina verkningar
äfven till allmänna bildningsanstalter, hvilkas gagn den obildade ej
förstår och ej kan förstå, då han ej ser deras utlofvade frukter hos
de bildade samhällsklasserna. »Skola vi, som arbeta i vårt anletes
svett», heter det, »endast vara till, för att bereda de andra
klasserna dyrbara nöjen och göra för dem möjligt att lefva ett
öfver-dådigt njutningslif? Vi må i stället arbeta för oss sjelfva, göra
oss af dem oberoende, genom samfäldt arbete bereda oss kapitaler
*och så taga magten i händerna och styra.» Den som bor i dalen,
har bättre tillfälle att lära känna luften, stämningen der, än de,
som bo på höjderna.
Akte man på tidens tecken! Den rörelse, som genomgår folket,
innebär fröen till stora, genomgripande förändringar i samhället.
Arbetareföreningar, arbetareassociationer äro
sjelfständighetsför-klaringar, hvarmed man bryter sig ut ur det gamla fängelset, som
ej mera duger för den fria, förnuftiga menniskan, som kommit till
medvetande af sig sjelf. De äro ock bildningsanstalter, som vuxit
upp på det fria, sedligt förädlande arbetets grund. Man vet äfven
mer och mer att så ordna sakerna inom sig, att förvärfvandet af
behöfliga kunskaper blir möjligt, och kunskapshungem växer. Man
sluter sig likaledes inom samma land alltmer tillsamman, ja! det
ena folkets händer sträckas öfver land och haf, för att möta det
andras. Sträfvandet, målet är gemensamt, och nationaliteterna
försvinna. Man ser närmandet till ett stort brödraförbund.
Hvad deraf skall blifva, vet man ej ännu. Det beror på
omständigheter, som ej kunna med säkerhet beräknas och förutses.
Ligger magten i det stora öfvervägande flertalets händer — och det
är måhända ej långt till den tiden — så är det förbi med fåtalets
magt, nöjen och njutningslystnad, och sjelfra konungatronema
vackla, om man ej i tid vetat att rena luften i deras grannskap
och visa, att de ej äro oförenliga med ett förnuftigt lefnadssätt,
enkelhet och renhet i seder. Den offentliga lyxen, öfverflödet, blir
lätt den enskilda sparsamheten för dyr. Det ligger derföre
utomordentlig vigt på, att de samhällsklasser, som vilja anses
företrädesvis bildade, lefva och röra sig på ett sätt, som göra dem till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
