Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad de böra vara, värdiga förebilder för alla, som ej af en eller
annan orsak uppnått eller kunnat uppnå samma bildningsgrad. Då
visar sig ock bildningen som en i alla riktningar förädlande magt
i samhället.
Läser man historien — det rikaste bildningsmedel som finnes —
så måste det i allmänhet ej vara till gagns. Dess upprepade
lärdomar äro lika många säkra erfarenheter. De fortjena att
begrundas, ej glömmas. Det gamla Greklands och Koms lyckligaste
och ärofullaste dagar utmärkas af de enskilde medborgames
jem-förelsevis ringa behof, deras sparsamhet och dygd. De förnämste
kunde reda’ sin åker med egna händer. Man arbetade och bodde
i små, anspråkslösa kojor, men reste ännu i sina ruiner
beundransvärda tempel för statens och dess gudars behof. Den enskilde
frie medborgaren underordnade då sin vilja den allmänna. Men
lyxen kom, åtföljd som alltid af de fruktsamma sinnliga nöjena,
medborgareandan försvann med sjelfkänslan och förmågån af
försakelse och man böjde lätt sitt hufvud under en främmande
eröf-rares eller en inhemsk tyranns ok. Den franska revolutionen,
som betecknar folkets framträdande i historien, föregicks och
framkallades af de magtegande klassernas öfverdådiga och sedeslösa
lefnadssätt. Hela historien talar om samma orsak med samma
verkningar. Det är med ett folk, som med den enskilda menniskan.
Låt henne öfverlemna sig åt ett sinnligt njutningslif, och hon
sväller i volym, men krymper i själskraft. Hon vill ej, hon kan
ej försvara sig, om det gäller, oberoendet är henne likgiltigt; bon
vill ej dö den högsintes död för ett fädernesland eller en idé, hon
vill endast lefva och njuta. Hon lefver hellre med skam, än dör
med ära. Den fete vällustingen är ock derföre ingen farlig
konspiratör. En man som Cæsar kände det väl. Han fruktade
derföre ej den sinnlige, gladlynte, välmående Antonius, som man
sökte göra misstänkt, men så mycket mera den tyste, bleke,
tankfulle Cassius 1). Den som gör anden till slaf under materien, kan ej
heller vara fri: »hvar slaf af sitt begär har en tyrann till herre» 2). Stort
ansvar hvilar derföre på dem, som genom lära och föredöme locka
och mana ett folk till ett hufvudsakligen materielt sträfvande, ej
blott till fyllandet af de nödvändiga behofven. Har man lyckats att
småningom genom sinnliga medel försvaga hvaije högsinnt
själskraft, den manliga sjellkänslan, benägenheten att offra sig för det
’) Jmfr. Shekspeares Julius Cæsar.
2) Jfr. Tegnérs »Svea» och Oeijers •Manhem», dikter, som hvarje svensk yngling
borde lära sig utantill och mannen troget bevara i minnet till eftertanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
