Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anmälningar - Hebreerfolkets ursprungliga religion enligt de nyaste forskningarna (F. Hitzig, Geschichte des Volkes Israel). Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bom är egen för stora sammangyttringar af menniskor, samt
följaktligen lättare öfverlemnade sig åt afgudadyrkan och de
osedlig-heter som gynnades af deras mytologi, än de semiter, som voro
nomader eller genom jordens ofruktsamhet voro dömda till det
tarfligaste lefnadssätt. Kulten hos dessa senare blef således mera
sträng, mindre invecklad och afgudisk, ej just af princip, men af
nödtvång.
Sådan är den ursprungliga stam, hvarur uppsköto telningar,
som visade allt mer och mer utpräglad egendomlighet, och bland
dem var Israels folk. Detta folks patriarkal iska historia är en
underlig blandning af enkla och förtjusande sedemålningar, af myter,
hvilkas religiösa mening de monoteistiske författarne utplånat genom
ett slags prosaisk öfversättning, liknande den behandling, som
Euhe-merus underkastat de grekiska sagorna, samt af uppgifter hemtade
från de gamla folksånger, som utan tvifvel sjelfva hafva sin rot i
ännu äldre traditioner. Det är ganska svårt, om ej omöjligt, att
utur detta virrvarr bilda en historia i egentlig mening. Ibland
tala och handla personerna med en så tydlig prägel af verklighet,
att man är frestad taga dem för män och qvinnor sådana som vi;
ibland åter äro deras lefnadsomständigheter och de handlingar som
tilläggas dem, äfvensom de osaunolikheter, af hvilka deras tillvaro
är liksom hopknådad, sådana, att man måste förvisa deras
personligheter till kategorien af de obestämda figurer, som sväfva öfver
alla nationers början och ej utgöra annat än orediga hågkomster
eller kollektiva, under ett nornen proprium sammanförda, varelser.
Det är icke desto mindre ett tydligt faktum, som fullständigt
bekräftar sig i berättelserna från patriarkaliska tiden, att berättarne
äro benägna att i tilldragelser ur patriarkernas familjelif
symbolisera Israels grannfolks geografiska och politiska förhållanden, ja
Israels egna, sådana vi finna dem i den historiska tiden. Det är
på detta sätt som Abraham och hans brorson Loth blefvo fader för
nästan alla semitiska folk mellan Libanon och ändan af arabiska
halfön, och då båda två härstamma från Therach, afspeglas i denna
gamla ättledning det beslägtade i ursprung, språk, lynne och tro,
som förenade denna stora grupps särskilda medlemmar. Likaså
ligga edomiterna8 och israeliternas grannskap och rivalitet till grund
för den berättelse, enligt hvilken Edom eller Esau och Jakob voro
två tvillingar, som allt ifrån modersiifvet lågo i delo med
hvarandra om förstfödslorätten, d. v. s. herraväldet. Esau var i sjelfva
verket den äldste, ty när israeliterna inföllo i det förlofvade landet,
funno de edomiterna före dem bosatta i landets södra del; men
Jakob var listigare och fann utväg att försäkra sig om den
företrädesrätt, som syntes böra tillkomma hans broder.
Det är i Egypten som vår kännedom om Israels folk böljar
dyka upp ur hypotesernas haf. Egypterna gåfvo det gemensamma
namnet hébreer, d. v. s. menniskor från andra stranden (af Eufrat
eller Röda hafvet?), åt de talrika semiter, som hade inträngt på
deras landområde. Från de öfriga hebreerna särskilde man
Beni-Israel, som torde hafva innehaft ett visst herravälde öfver den
inkräktade landsdelen. Flere tecken i gamla testamentet gifva vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
