Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anmälningar - Hebreerfolkets ursprungliga religion enligt de nyaste forskningarna (F. Hitzig, Geschichte des Volkes Israel). Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Manethæ gamla urkunder. Det är dessutom omöjligt att i den
senare historien angifva ett enda tillfälle, dä jehovismens första
uppträdande skulle vara sannolikt. Frän domarnes tid bevisas dess
tillvaro af Deboras förfärliga lofsäng; det är i Jehovahs,
stammar-nes gemensamme guds namn, som de helige krigen ske. I sjelfva
verket är det öfverensstämmande med liknande förhållanden, såväl
som med de semitiska folkens karakter, att den stora entusiasm
som förde Beni-Israel bort frän Egypten till eröfring af Kanaans
land, var förenad med cn djupt ingripande religiös rörelse.
Hvad betyder namnet Jehovah? Man har velat sammanställa
det med det feniciska Jao och andra analoga former. Hvarföre
dock denna vurm att genom beständiga lån förklara den religiösa
utvecklingen af det i religion mest originella folk, som historien
känner? Namnet Jehovah betyder »den som är» i absolut mening,
eller ännu bättre, på grund af en skiftning i den hebreiska
konjugationen, »den som föranleder tillvaro», lifvets befrfimjare, och
analogien med semitismens förnämsta religiösa idé gör oss benägna
för denna senare tolkning. Anmärkom äfven att Jehovah ej har
någon gemål; han behöfver ej något annat än sig sjelf för att
frambringa lifvet. Måhända detta är ett af de drag, som kommit Moses
att försäkra, att Jehovah vore i grunden samme gud som El-Schaddai.
Ett faktum är att vi ej finna El-Schaddai i förening med någon
gudinna. Hvarföre? Detta är en af de mörkaste punkterna. Det
finnes dessutom andra exempel på semitiska gudar som dyrkas
ensamme, under det deras gemål försummades eller baktalades som
en akadebringande magt, och några mystiska detaljer af
israeliternas traditionella kult, såsom t. ex. bocken Azazel eller den röda
kon, tyckas antyda en gammal ursprunglig dualism, hvars
betydelse numera ej kan uppdagas. Vare härmed huru som helst, El
Schaddai eller Jehovah alstrar ensam lifvet genom att med sin
ande befrukta de ännu oformliga elementerna. Detta är ju redan,
skall man säga, en nästan fullkomlig monoteism. Har Moses haft
klart medvetande om hvad detta begrepp om Gud förde med sig,
och bar han deraf dragit följdsatserna? Detta måste man högligen
be t vi fl a. Moses måste hafva trott, att hans Jehovah var den äldste
och mägtigaste af gudarne; men man har ingen anledning förmoda,
att han gått längre, och att han väsentligen förändrat sitt folks
ärfda religion. De former, under hvilka jehovismen visar sig för
oss i dess senare utvecklingsstadier, angifva den alltid såsom genom
sina institutioner och ceremonier samt sitt religiösa språk mer eller
mindre öfverensstämmande med de andra semitiska religionerna.
Så t. ex. tillbad Israels folk ganska länge Jehovah under bilden af
en ung tjur af metall, och dyrkade på samma gång utan
betänkande andra gudar. Denna dyrkan af tjuren eller den gyllene
kalfven måste hafva varit djupt grundad i folkets böjelse.
Jero-beam sökte, dagen efter den revolution, som satte honom på tronen,
i återställandet af denna kult cn borgen för sin ätts bibehållande,
och utgången visade att han hade rätt. Tvifvelsutan förblandade
folket ej metallbilden med Jehovah; men man öfverraskas
oundvikligen af identiteten mollan den enda synliga symbol, som historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
