Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anmälningar - Hebreerfolkets ursprungliga religion enligt de nyaste forskningarna (F. Hitzig, Geschichte des Volkes Israel). Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att hans bevågenhet tillförsäkrades dem, som tjenade honom
väl. Under Salomo var framåtskridandet af ett annat och högre
slag. Den israelitiska synkretsen utvidgades betydligt. Folkets
grolva okunnighet upphörde. Beröringarne med fenicerua,
Centralasien, Arabien, Indien och Egypten gjorde israeliterna bekanta med
verlden. De drömde om Tarsi6 och dess elfenben, om Ophir och
guldländerna. Man ser alltid det religiösa begreppet höjas och
renas när verldskännedomen blir större. Det är omöjligt att icke,
åtminstone hos några individer, denna utvidgning af ideerna väckte
höga framtidstankar om hvad Israels gud, Jebovah, denna eviga
magt som skapat jorden så stor, borde blifva.
Det är ej lätt att göra sig en klar föreställning om
sinnesstämningen i Israel vid Salomos död. Den segrande revolution,
som för alltid beröfvade Davids hus tre fjerdedelar af deas rike,
måste länge hafva förbered t s innan den utbröt. Den af de bibliska
historieskrifvarne uppgifna orsaken, nämligen den otålighet,
hvarmed rikets norra del underkastade sig de af den aflidne konungen
uppburna dryga skatterna, och hvilka syntes endast komma Juda
stam till godo, är allt för sannolik för att sättas i tvifvel; men
detta var ganska säkert ej den enda orsaken. Det är uppenbart,
att Salomo genom sitt nyhetsmakeri oförsigtigt stött de gamla
sederna för hufvudet. Jerusalems tempel var en af dessa nyheter,
och mer än ett tecken bibringar den öfvertygelseu, att det af
religiös nitälskan upptända jehovistiska partiet ej med blida ögon
sett templet uppföras. Då konung David regerade och han en dag
talade om att redan då bygga ett tempel i Jerusalem, förklarade
en profet honom rent ut, i Jehovahs namn, att ett enkelt tält alltid
varit tillräckligt för denne gud, och att han ej önskade förändra
sina vanor. Det var alltid öknens och nomadstammarnes gud, som
man ville återfinna i hans flyttbara hus. Salomo, som ej älskade
öknen, tyckes ej hafva fästat samma afseende vid de jehovistiska
profeterna som hans fader; oekså deltogo profeterna verkligen i
upproret, om de icke rent af vållade det. — Men huru kom det
sig, invänder man, att den nye konungen lät sig angeläget vara
att af bry ta all religiös förbindelse med Jerusalem och att i Bethel
och Dan bygga två nationalhelgedomar till Jehovah-guldkalfvens
ära? Var det ej, minst sagdt, att taga ett steg tillbaka? Och kunde
det jehovistiska partiet utan förbehåll gifva sitt bifall till en
politik, hvars första resultat var att beröfva nordens israeliter den
välsignelse, som gemenskapen med Jehovahs ark medförde? Allt detta
kan ej besvaras på annat sätt än genom förmodan. Det kan ju
hända, att, i likhet med flere andra äldre och nyare revolutioner,
den i Israel skedde genom en förening af partier, som voro
fullkomligt ense i att omstörta det bestående, men ganska oense, i
afseende på det som skulle sättas i stället. Jerobeam förekom i
i sjelfva verket sina undersåtares önskningar, då han åt den gamla
traditionella idolen återgaf det höga anseende som gått förloradt
under den föregående regeringen. Folket tillströmmade också i
massa för att-dyrka guldkalfvarne. Det tyckes som om några
profeter insett, att man kommit på oriktig väg; men det var försent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
