Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvarande, icke vid debatterna i Redouten eller Pré-aux-Clercs, der
det lägre borgerskapet herrskar, utan vid sammanträdena i
Belle-ville, och som ditkommit med allvarlig uppmärksamhet, hafva
högeligen öfverraskats af åhörarekretsens beskaffenhet och
sinnesstämning. Tre tusen menniskor, bland hvilka många qvinnor med späda
barn på armarne, denna mängd förenad i samma känslor af
broderlighet och förhoppningar, detta lugn fullt af mildhet, hela denna
yttre företeelse visar huru djupt socialismen intagit de arbetande
klassernas hjerta och inbillningskraft. Det är här icke någon klubb,
eller en sal för sammanträden och öfverläggningar; det är nästan
ett tempel, der en ny församling grundlägges, der det predikas en
uppenbarelse, der det förkunnas en jordisk åt erlösning.
Från och med de första dagarne af vår stora revolution gjorde
socialismen sitt inträde på skådeplatsen. Ofördröjligen började den
att gifva luft åt de hämdkänslOr mot det nya samhället, som, länge
tillbakahållna, slutade med bryta löst. Den stora omhvälfningen
vid adertonde århundradets slut var ursprungligen ett verk af
borgareståndet ensamt. Vid de första af de sammankomster, som
bildats för inkallandet af États-généraux, hade arbetame och de
obemedlade handtverkarne ej fått vara med. Graduerade, titulära
magistrar och de skattskyldige, som erlade en bestämd skatt, fingo
ensamt låta höra sina önskningar. Folkets missnöje deröfver dröjde
ej att yttra sig. »Hvarföre», säger en parisisk pamflettskrifvare,
»skola 150,000 för sina medborgare nyttiga individer tillbakastötas?
Hvarföre glömma oss, oss fattiga handtverkare, utan hvilka våra
bröder skulle få bittert känna de behof, som vi genom vårt
outtröttliga kroppsarbete hvarje dag tillfredsställa och förekomma?» En
annan utgifver — titeln är anmärkningsvärd och stod i stor gunst
hos arbetarne — Cahier du quatrieme ordre. En mera sorglig och
olycksbådande urkund är Quatre cris dun patriote; i densamma
yppar sig för första gången med vild energi denna missaktning för
de liberala institutionerna och den parlamentariska styrelseformen,
som blifvit en af artiklarne i den moderna socialismens lagbok.
»Hvartill kan en förståndig författning gagna ett folk af skeletter,
som blifvit utmagrade genom hunger? Man måste genast öppna
verkstäder, bestämma aflöning för arbetame, tvinga den rike att
sysselsätta sina medborgare, hvilka hans lyx uppslukar, föda folket,
samt skydda dem som ega någonting för den fasaväckande och föga
aflägsna uppresningen af 20 millioner fattiga, som ingenting ega».
Ännu tydligare är Cahier des pauvres, i hvilken i bestämda
ordalag äro uttryckta folkets hufvudsakliga behof: »l:o att arbetslönerna
ej mer må beräknas så njuggt efter en tygellös yppighets eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
