Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omättlig vinningslystnads mordiska grundsatser; 2:o att skyddandet
af den arbetande och nyttige medborgaren ej må för
författningen utgöra ett mindre heligt föremål än den rikes egendom; 3:oatt
ingen arbetsam menniska uti hela riket må vara oviss om sin
åtkomst». Det är år 1789, då vår revolution ännu var obefläckad,
som folkets önskningar eller befallningar med denna klarhet
uppenbarade sig; men de tider voro ännu icke komna, när dessa isolerade
röster skulle finna genljud. Deraf har uppkommit ett intryck, som
ännu är djupt inristadt i våra arbetsklassers själ, nämligen att vår
stora revolution har blifvit gjord utan dem och nästan imot dem.
Också upptaga de med förkärlek de ryktbaraste uttryckssätten från
dessa tider för att fordra deras radikala tillämpning, till
uteslutande fördel för dem sjelfva. De fordra sålunda fjerde ståndets
tillkomst och öfvervälde, och en talare på de sista
arbetarekongresserna utropade: »Hvad är arbetaren? Intet. Hvad bör han
blifva? Allt».
Dessa idéer fingo jäsa under ett hälft århundrade, innan de
funno en passande tid att frambryta i dagen. Under den första
republikens och kejsardömets tjugufem år, voro sinnena för
mycket upprörda af denna stora krigiska epopé, vid hvilken hela
Frankrikes själ fäste sig, för att folkklassernas intressen och inbördes
afund skulle kunna tillvinna sig allmän uppmärksamhet. Under
de trettio år af konstitutionell regering, som följde derpå, tilläto
ej, såsom vi skola visa, industriens tillstånd och arbetsklassernas
fortfarande traditioner, att socialismen fick utbilda sig till en
fruktansvärd magt. Det var då som medelklassen och
borgarståndet öfvertogo spridningen af de omstörtande idéerna. Denna tids
litteratur, vetenskap, ja till och med vältalighet äro mättade af
socialistiska tendenser, som ibland framställas med berådt mod,
ibland omedvetet yppa sig. Större delen af de publicister, som vid
denna tid sysselsatte sig med arbetarefrågorna, hafva låtit hänföra
sig till egenmägtiga förslag eller till planer för industriens
konstgjorda upphjelpande.
Det är i vår tid, som allt detta utsäde börjat skjuta upp. Tack
vare gynnsammare yttre vilkor och en tjenligare andlig luftkrets,
har denna sådd, som skedde med svårighet under många och långa
år, uppvuxit och fortplantat sig med en kraft som hotar att
för-qväfva allt. Arbetsklassernas ställning har förändrats på ett sätt
som ansenligt underlättar socialismens framsteg. Våra arbetare
voro, under förra delen af detta århundrade, långt ifrån att utgöra
en likartad massa, genomträngd af broderlighetens känslor. De
voro ännu delade i ett stort antal små täflande sällskaper, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
