Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledo af kotterianda och ömsesidig afund. Revolutionen hade
undertryckt korporationerna, men hade låtit gesällgillena stå qvar, det
vill säga, att mästarne ej mer voro grupperade eller solidariska,
under det att arbetarne voro ordnade i olika kårer. Några af 1789
års »cahiers» hade uttryckt den önskan »att gesällernas otillåtna
sällskaper och de föreningar, som voro kända under namnen devoirs
och gavotsy måtte förbjudas, och att de förordningar, som i detta
hänseende voro utfärdade för Paris, måtte utsträckas till hela riket».
Denna önskan kom ifrån patronerna; arbetarne blefvo trogna sina
gesällskaper; det fanns <tø?øir-br0der, liberté-bröder och ännu många
flere, och utom bröder funnos äfven aspiranter. Alla dessa
arbetarekotterier visade sig stolta imot hvarandra och fulla af förakt
mot lägre grader. Uteslutningsandan herrskade i all sin styrka
och upphörde nästan ej förr än år 1848. Uppträdena mellan dessa
afundsjuka och rivaliserande kotterier voro talrika och svåra. År
1816 stod nära Lunel ett slagsmål mellan tvenne brödralag
stenhuggare, i hvilket flere personer tillsatte lifvet; år 1823 uppreste
* sig snickareaspiranterna mot gesällerna; ett nytt uppror af samma
slag skedde år 1830. I Nantes uppstod en strid mellan »gavots»
och smeder, hvilken medförde en menniskas död. Samma år
tilldrog sig i Bordeaux ett dylikt uppträde med ännu svårare följder.
År 1827, i Blois, anföllos »gavots» af brödralaget les drilleSy och
flere personer blefvo på platsen. Folkets seder och sånger voro af
en upprörande vildhet. Dessa inbördes misshälligheter räckte ända
till slutet af Ludvig Filips regering. Uti Lyon dödade en
timmerman hos fader Soubise en garfvare hos mäster Jacques, och
till vedergällning dödade en smed hos mäster Jacques en
vagnmakare. År 1842 voro två lag af timmermän, till ett antal af flere
hundra personer, i handgemäng i Maisons-Laffitte, och för att skilja
dem åt hlef truppernas mellankomst nödvändig. På samma tid
oroades städerna Sens och Auxerre af blodiga strider mellan
gesäller af olika brödraskap. Gesäller af åtskilliga yrken vägrade att
erkänna bagarne såsom bröder, emedan dessa hvarken begagna
vinkelmått eller passare. Bagarne i Nantes ville år 1845 fira den
helige Honorii dag och utrustade sig med rörkäppar och band,
gesällskapets utmärkelsetecken; men de blefvo öfverfallna af de
andra arbetarne, som ansågo dem såsom utbölingar. Mairen blef
tvungen att tillkalla truppförstärkning för att återställa ordningen.
Sålunda saknade städernas arbetarebefolkningar då nästan helt och
hållet gemensamheten i tänkesätt och förhoppningar; solidariteten,
om hvilken man talar så mycket i våra dagar, hade ännu ej till
ett helt förenat dessa folkmassor. I följd häraf hade socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
