Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vårt nuvarande samhälle; många fakta skulle vederlägga ett
dylikt påstående; den uppåt stigande rörelsen är också liflig, och den
är sannolikt lättare än fordom. Men den verkar dock under en
ny form: den flitige arbetaren, som sparar och är skicklig, blir
först uppsyningsman öfver sina kamrater, sedan verkstadens
föreståndare, någon gång medintressent eller disponent i affären; men
under det han sålunda stiger på samhällsstegen, antager han
andra vanor, andra seder, annan bildning, och skiljer sig alltmer
från den arbetarehop, ur hvilken han framgått.
Industrien bedrifves på helt olika sätt nu imot fordom.
Etablissementer af andra ordningen förena sig ofta för att bilda ett dylikt
af första ordningen. Man kan visserligen ingenting invända mot
denna koncentrering af den stora industrien, ty den är i sjelfva
verket det enda medlet att producera bättre varor till bättre pris
och att uthärda täflan med främmande nationer. Imellertid hafva
dessa nödvändiga förändringar farliga följder i socialt hänseende.
En ganska stor del af våra fabriker styres nu af anonyma
föreningar eller bolag. På detta sätt befinna sig ganska stora
arbetarebefolkningar, som någon gång uppgå till 4,000 å 5,000 själar
vid de stora spinnerifabrikerna och understundom närma sig
siffran 10,000 i jernhandteringsindustrien, gent imot ett bolag af
aktie-egare och en disponent. Arbetarens intelligens är ej nog
utvecklad för att han med någon aktning skall betrakta bolagen, dessa
abstrakta korporationer, som synas honom vara machiavellistiska
tillställningar. Han har läst Proudhon’s deklamationer mot
kommanditbolag; kanske han han äfven genomögnat Balzac’s ej mindre
häftiga utgjutelser; teatern och romanen lära honom att dessa stora
bolag äro verktyg för bedrägeri och ocker, ty man får ej glömma
att vår litteratur, isynnerhet den populära, är grundligt mättad
med socialismen. Arbetaren tror så mycket hellre dessa
förledande framställningar, hvilka smeka hans fördomar, som våra
domstolar tid efter annan hafva att afdömma beklagliga galgstreck i
ffnanciell väg. Sålunda tro våra arbetare, som ännu hyste någon
aktning för en patron, hvars vaksamhet och verksamhet de
värderade, numera ganska lätt, att ett bolag af aktieegare är
sammansatt af narrar och lättingar, föraktliga på grund af sin
vinningslystnad, och att en disponent är en samvetslös äfventyrare,
hvars klokhet, relationer och framgång ställa honom öfver lagarne.
På detta sätt kommer man derhän, att man förbannar och hatar
kapitalet, denna till sin natur välgörande magt, som sprider
välstånd till dem, hvilka den använder i sin tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
