Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan verkan af denna produktionens förläggande till stora
medelpunkter är uppkomsten af städer, hvilka lefva blott och bart
af industri. I östra, norra och mellersta delarne af Frankrike
finnas ansenliga sammanskockningar af folk och boningar kring
vissa stora etablissementer. På dessa ställen är borgareklassen så
att säga helt och hållet frånvarande; der finnas hvarken
domstolar eller embetsmän, eller rika egendom sherrar, eller gamla
välmående familjer, som genom sekelgammal redlighet och
arbetsamhet vunnit ett obestridt anseende bland folket. Tusentals arbetare,
några hundra småkrämare, ofta med mindre goda varor,
styresmännen och de vid fabrikerna anställde, är allt hvad dessa nya
städer innehålla. Det finnes således der hvarken lokalt inflytande,
eller välgörande traditioner, intet, med ett ord, som utspäder och
mildrar folkelementet. Hvad ligger for förvånande i, att dylika
förhållanden gynna socialismen? Dessa tusentals arbetare, som
sålunda finna sig förenade utan styrelse, utan stöd af eller
nötning mot mot en hederlig borgareklass, drifvas lätt för vinden af
aUa lidelser. Man talar till dem om den industriella feodalismen,
och när de ej se omkring sig någon förmedlande och oberoende
inenniskoklass mellan den aflönade och bolaget eller patronen, som
förestår fabriken — hvilken ofta rår om alla byggnader och all
jord på ett vidsträckt område — huru lätt skola de ej låna örat
åt förtal, som tyckes rättfärdigas af skenet? I de äldre och större
städerna, der aUa samhällselementema äro förenade, hafva
förhållandena sedan några år blifvit nästan lika missgynnande för
ordningens och de sunda åsigternas intressen. I Paris voro arbetare
och borgare fordom blandade, bodde i samma qvarter och ofta i
samma hus; de möttes i samma trappor: den ene gick upp till
första våningen, den andra till vindsrummen; de lefde sålunda jemte
hvarandra, uti förhållanden af ömsesidig höflighet och frihet 1
dag finnes en stad för lyxen och en annan stad för arbetet.
Erfarenheten lärer oss, att anvisandet af ett särskildt qvarter åt en viss
klass af befolkningen, är en åtgärd som uppretar, som manar till
oordningar; den är nästan alltid tillika ett bevis på förakt, såsom
tillvaron af judeqvarteren i städerna under medeltiden. Låtom oss
höra hvad en arbetare-publicist säger härom! »Folket tycker ej
om att man afstänger det. Det misstänker en sådan
afstängnings-afsigt, äfven när den måhända ej finnes, och detta gör ett dåligt
intryck. Må man för öfrigt noga tänka på, att kontrasten är
ojem-förligt mindre märkbar, då arbetarne beständigt äro blandade med
borgerskapet, än då de systematiskt hållas på afstånd från detta.
Det är bättre, att arbetaren bor i borgarens hus, än i arbetare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
