Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Arbetarefrågan i nittonde århundradet - 1. Socialismen och arbetsinställningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständigheter, som ökat dess styrka. Man bör hafva insett, att det
onda har djupa rötter uti beskaffenheten af våra seder, yår tro
och våra samfundsförhållanden. Det är ej möjligt att bedraga sig
i afseende på denna företeelse styrka och varaktighet: den är ej en
öfvergående eller lokal kris. Sedan vi sålunda utforskat och
be-skrifvit orsakerna till de socialistiska idéernas utveckling i
Frankrike, öfvergå vi till betraktandet af de oordningar som kallas
arbets-inställningar, och som på senare tider så djupt skakat vår
industris trygghet
Vissa skriftställare vilja icke erkänna någon gemenskap mellan
arbetsinställningarne och socialismen. Utan tvifvel kunna
arbetare-sammanrotningar uppstå, hvilka icke äro frukter af socialistiska
ingifvelser, utan härröra af orsaker egendomliga för en viss
industri eller en viss ort; men detta är blott undantagsfall. Man kan
säga, att arbetsinställningarne oftast äro förknippade med mycket
allmännare idéer, högre syften och vidsträcktare planer, än de
framlagda klagomålen tyckas angifva. Då de icke härleda sig
från en socialistisk källa, hafva föreningarne ofta en socialistisk
demonstration till följd. Socialismen är således antingen
utgångspunkten eller resultatet Vi vilja såsom bevis derpå blott anföra
en »strike» från sistlidne sommar, som väckte föga uppseende och
likväl haft en stor betydelse: silkesspinnerskornas i Lyon. Man
benämner »ovalister» eller »mouliniérer» de arbeterskor, som utdraga
silkestrådarne ur hylsorna, och som sammanlägga och tvinna dem,
för att göra dem fastare. Detta arbete har alltid varit temligen
dåligt betaldt; för tolf timmars oafbrutet arbete erhöllo de stackars
qvinnorna 1 fr. 50 å 1 fr. 60 cent. pr dag, en ersättning, som
ofta blir ytterligare förminskad genom nödtvungna
arbetsinställ-ningar.
De inställde sitt arbete och fordrade en inskränkning i
arbetstiden af två timmar samt en daglig aflöning af 2 francs. De
kunde räkna på den allmänna sympatien, och om industriens
tillstånd medgifvit det, samt de lombardiska arbeterskornas
konkurrens ej varit för mycket att frukta, skulle de fått sina fordringar
uppfyllda. Redan samtyckte arbetsgifvame till arbetsdagens
inskränkning; men, i stället att iakttaga det lugn, som ensamt kunde
bereda dem den allmänna meningens kraftiga stöd, utfärdade
ovali-sterna ett kommunistiskt manifest, hvari de kallade sig citoyennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
