Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Reformsträfvanden i fråga om qvinnans samhällsställning. Af B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Condorcet yttrar i sitt arbete: Esquisse dun tableau histarique
des progres de Fesprit humain, följande: »Bland de menniskoandens
framsteg, som utöfva största inflytandet på den allmänna välfärden,
måste man räkna det fullständiga utrotandet af de fördomar, som
hafva infört en olikhet i rättigheter mellan båda könen, hvilken
olikhet varit till skada tiil och med för den gynnade parten.
Fruktlöst skulle man söka att till dess rättfärdigande åberopa sig på
olikheten i könens fysiska organisation eller på det manliga
förståndets öfverlägsenhet. Rättsolikheten mellan man och qvinna
har intet annat ursprung än magtens missbruk och förgäfves skall
man söka urskulda den genom sofismer.
Oberoende af denna i ett vetenskapligt arbete uttalade åsigt
gjorde sig de franska qvinnornas mening gällande genom ett
praktiskt steg. Då Ludvig XVI i kallelse-dekretet till »les États
géné-raux», uppmanade alla valkorporationer att förbereda sina
besvärs-mål och öfverlemna dem åt de deputerade till behandling så
uppsatte, åi* 1789, qvinnorna en petition (»Pétition des femmes du
tiers état au roi»), hvari de begärde att männen icke måtte tillåtas
utöfva yrken sådana som sömnad, stickande, modearbete, hvilka
egentligen vore qvinnornas tillhörighet. De begärde dessutom
upplysning och tillträde till embeten, »icke för att», såsom de
uttryckligen framhöllo, »göra intrång på mannens myndighet, utan för att
kunna lefva vid olyckans rand». En annan opinionsyttring från
qvinnornas sida träffa vi äfvenledes samma år (1789), vid
offentliggörandet af den första vallagen rörande folkrepresentationen,
hvari konungen befallde att de qvinnor, hvilka innehade forläningar,
endast genom ombud finge deltaga i valen. Qvinnorna förklarade
i en besvärsskrift (»Cahiers des doléances et réclamations des
femmes») att äfven de måste anses berättigade att deltaga till och
med i lagstiftningen, för att bevaka sina intressen. Till stöd för
dessa anspråk androgo de, att lika litet som en adlig person kunde
representera en ofrälse, kunde denne senare representera den förre,
eller en man en qvinna, enär deras intressen voro olika.
Och när nationalförsamlingen i sin »Förklaring öfver
men-niskans rättigheter» hade under allmän hänförelse förkunnat
men-niskornas jemnlikhet, så anhöllo qvinnorna, år 1791, i en ny
besvärsskrift om fullständig borgerlig likställighet med mannen.
(»Requéte des dames å l’assemblée nationale»). Kort efter 1791
års konstitution, begärde en qvinna, Olympia de Gouges, i en
skriftlig uppsats en särskild förklaring Öfver qvinnornas rättigheter.
»Qvinnan», yttrar hon deri, »har likasom mannen medfödda
rättigheter. Hon har rättigheten att uppstiga på schavotten, hon bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
