Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Reformsträfvanden i fråga om qvinnans samhällsställning. Af B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då äfven hafva rättighet att uppträda i talarestolen. Qvinnan
bidrager till utgörande af skatterna och bör således likasom mannen
ega rättighet att fordra räkenskap öfver deras användande.»
Journalismen under denna tid räknade äfven qvinnor bland
sina representanter och i en Journal des dames försvarade de
sina intressen och politiserade i Observateur feminin öfver dagens
frågor.
Revolutionens storartade qvinnogestalter: en Manon Roland,
Charlotte Corday samt den af Napoleon fruktade och hatade
Madame Stael stå ej i något omedelbart sammanhang med striden
om qvinnans rättigheter. Imellertid skulle det vara ett
misskännande såväl af deras betydelse i nämnde hänseende som äfven af
de menskliga förhållandenas sammanhang, om man förbisåge att
dessa qvinnor på det åskådligaste sätt lade i dagen sitt köns rätt
att deltaga i folkens politiska lif. Anmärkningsvärdt är att dessa
högtbegåfvade qvinnor voro så helt och hållet ett uttryck för den
då herrskaude tidsandan, att ingen fråga rörande dem sjelfva eller
deras kön sysselsatte dem. Den franska revolutionens karakter
var till sin egentliga prägel ingalunda sjelfvisk. Måhända utan
motstycke i historien står den företeelsen att ett folk, som genom
en dålig styrelse bragts till förtvidan, ådagalägger denna sin
för-tviflan genom tron på menniskans rättigheter. Denna tro på
men-niskornas jemnlikhet och broderskap, öfvertygelsen att Frankrike
hade till sin uppgift att grundlägga detta rike af allmän
menisko-kärlek, sträckte sig äfven till qvinnorna och kom dem att glömma
deras eget personliga jag.
Först långt senare finna vi i Frankrike bland qvinnorna en
rörelse till förmån för det egna personliga jaget. Hos George
Sand hade den moderna tanken om frihet för qvinnans hjerta
förkroppsligat sig, hos henne uttalade sig djerft och våldsamt,
såsom aldrig tillförene hos någon qvinna, den personliga lidelsens
patos. För första gången vågade en qvinna visa veriden i hvilka
motsägelser det moderna samhället befinner sig gentimot qvinnan.
Man måste känna de franska förhållandena för att kunna förstå
det upprop, som ända ditintills icke låtit förnimma sig i sådana
toner.
Den franska lagstiftningen, ännu icke tillfreds med den
sakramentala karakter, som den katolska religionen gifver åt äktenskapet,
utöfvar genom sina stadganden ett tryck, som med hela sin tyngd
träffar just det svagare könet. Den friare rörlighet, som öfverhufvud
är mannen medgifven, urartar i Frankrike till tygellöshet, hvilken
gynnas af Code Napoléon derigenom att vid lika förbrytelser af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
