Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Reformsträfvanden i fråga om qvinnans samhällsställning. Af B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att uppställa dem, utopier, åt hvilka man numera blott sällan
egnar någon uppmärksamhet. Icke desto mindre har mycket af
hvad dessa utopister yrkade, blifvit upptaget i den senare tidens
mera medvetna strid mot bestående förhållanden inom familjen
och staten.
Laboulaye i sitt arbete Rechcrches sur la condition civile et
politique des femmes (1843), Ernest Legouvé i sin Uistoire morale
des femmes och Emile de Girardin utgå, äfven de, från en ideal
uppfattning af qvinnan och bedöma efter densamma de bestående
förhållandena; men de vilja icke konstruera ett nytt samhälle, utan
de fordra att de för handen varande institutionerna måtte
ombildas och reformeras i jemnlikhetens och rättvisans anda.
Legouvé uppvisar olikheten och orättvisan vid uppfostran af
flickor, vid qvinnans ställning såsom maka och moder samt uti
den olika bestraffning som drabbar hvartdera könet vid lika
förbrytelser. Redan i det föregående hafva vi hänvisat på Code
Na-poléon med dess: La recherche de la patemité est interdite såsom
höjdpunkten af ett barbari, sådant man knappast skulle anse det
möjligt i det moderna samhället. Vi vilja ytterligare anföra några
paragrafer ur denna lagbok, vore det ock blott för att lära oss
begripa de franska qvinnorna, som visserligen upptaga striden för
emancipationen med andra medel än de tyska. L’injustice enfin
produit Tindépendance
Art. 442 lyder som följer: Förmyndare, medlemmar af ett
familjeråd få ej vara 1) ovärdiga, belagda med ett interdikt;
2) de, som blifvit dömda till vanärande straff och 3) qvinnor.
Art. 1421: Mannen ensam förvaltar den gemensamma egendomen;
han kan utan hustruns medverkan försälja, belåna och
pantsätta den.
Art. 1428: Mannen har om händer förvaltningen af hustruns
enskilda egendom.
Art. 934: Hustrun kan, utan mannens samtycke, hvarken gifva
eller mottaga en gåfva.
Art. 372: Barnet förblifver ända till sin myndighetsålder under
fadrens och modrens auktoritet, hvilken ensamt af fadren
utöfvas.
Här är icke platsen att ingå i pröfning af dessa särskilda
paragrafer, men af den uti dem rådande andan kunna vi förstå,
hvårföre det i Frankrike icke så mycket är en samhällelig eller
politisk frihet, som eftersträfvas för qvinnan och af qvinnan, som
desto mera likställighet inför lagen och i det borgerliga lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
