Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Reformsträfvanden i fråga om qvinnans samhällsställning. Af B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända intill senaste tid utbreder sig den franska litteraturen
öfver detta ämne, utan att erbjuda något väsentligt nytt, enär
till och med detsammas grundliga och vetenskapliga behandling af
qvinnor ej är något nytt De franska qvinnorna hafva för
längesedan i detta hänseende bevisat sin jembördighet med männen.
Bland mängden af utkomna arbeten nämna vi här blott La femme
affranchie, af fru d’Héricourt, litkommet 1860, och La femme
pauvre au dix-neuvieme siécle af fröken Daubié. Båda arbetena
äro omfångsrika verk, det senare utkommet 1866 och prisbelönt
af akademien i Lyon. 1 tio kapitel behandlar detsamma i alla
riktningar frågorna om uppfostran och om qvinnans medborgerliga
och rättsliga ställning. Kunde en af mensklighetens stora lifsfrågor
behandlas uttömmande, så har sådant visserligen skett i fröken
Daubié’s arbete.
Åt alla dem, som anse qvinnofrågan värd en allvarlig
undersökning, anbefalla vi Uistoire morale des femmes af Legouvé och
La femme pcmvre af fröken Daubié.
Såsom redan blifvit anmärkt, är det egentligen rättsolikheten
som mest betonas i Frankrike under striden for qvinnans lika
berättigande med mannen; dessutom, uppträder man, såsom i
Tyskland och allestädes, mot olikheten i uppfostran samt derigenom
mot qvinnokönets förfördelande i afseende på arfsrätt. Redan så
tidigt som år 1848 påyrkade Camot en bättre undervisning för
flickor och föreslog tillika att i lycéema anställa qvinnor såsom
professorer. Det är bekant, på hvilken låg ståndpunkt
folkbildningen i allmänhet befinner sig i Frankrike; företrädesvis på
landsbygden förefinnes någon undervisning för den qvinliga befolkningen
så godt som alldeles icke. Jules Simon meddelar år 1864 att i
Frankrike funnos vid denna tid 5,587 kommuner utan någon
flickskola; de ställen, der sådana förekomma, befinna sig i händerna
på andliga ordnar; de flesta af dem som lemna undervisning äro
sjelfva okunniga och behöfva för att styrka sin
undervisareskicklighet icke uppvisa något annat än s. k. »obediensbref» d. v. s.
den från vederbörande priorinna meddelade befallningen att hålla
skola.
1 Paris hafva på de senaste femton åren gjorts betydande
framsteg i afseende på qvinlig uppfostran. Fru Lemonier har
grundat en förening till befordrande af yrkesskolor för qvinnor, af
hvilka Paris nu har tre. Utom dessa »écoles professionelles» äro
i hvarje fjerdedels stadsdistrikt i Paris inrättade aftonskolor för
sådana unga flickor, som redan äro anställda i yrkena och vilja
erhålla ytterligare utbildning. Särskilda skolor för teckning — en
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
