Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningar i ultramontan anda, hvilka uppstått i Frankrike under
de två sistförflutna årtiondena, bära tillräckligt vittnesbörd derom.
Den stora förening, som uppkallats efter den ädle
mennisko-vännen Saint-Vincent de Paul, har under sken af helt andra
ändamål förstått att sätta upp en hel armé mot tankefriheten och
den religiösa fördragsamheten. Detta sällskap började visserligen
sin verksamhet redan på 1830-talet, under den tid jesuiterna icke
vågade öppet uppträda, men det är först efter Frédéric Ozanams,
den synlige stiftarens död, år 1853, som sällskapet under
gyn-samma yttre förhållanden uppnått de kolossala proportioner, i
hvilka det numera verkar.
Jesuiterorden stiftades för att motarbeta reformationen;
Saint-Vincent de Paul’s sällskap har upprättats för att hemligen och
uppenbarligen, men under sken af den vackraste bland alla
kristliga dygder, välgörenheten mot nödlidande likar, kämpa mot de
följdsatser vår tid söker att draga af femtonhundratalets
reformation. Det är trehundra år mellan instiftandet och dessa
sällskap — någon annan skilnad finnes icke.
Ozanam, sjelf en »ädel fanatiker» och endast ett medel i
jesuiternas händer, medgaf helt öppenhjertigt, att sällskapets
förnämsta ändamål icke vore att bispringa de fattige. "Nej, det är
endast ett medel», förklarade han. »Vårt mål är att befästa oss
i den katolska tron och att genom barmhertighetsverk utbreda dess
herravälde».
Saint-Vincent de Paul’s sällskap med sitt öfver hela Frankrike
skickligt utbredda nät har varit ett verksamt medel i
ultramonta-nernas händer. Desse hafva derigenom gjort sig till herrar öfver
den fattigare delen af befolkningen. Det inflytande de under
julimonarkien förlorade äfven inom folkundervisningen hafva de också
ej blott återvunnit, utan äfven betydligt utvidgat under kejsardömet.
Det är i synnerhet de »kristna brödernas», äfven kallade de
»okunniga brödernas» sällskap och de många nunneordnarne med lika
okunniga »systrar» som hafva folkskolorna i sina händer och, under
det de söka skaffa lydiga tjenare åt Rom, nitiskt arbeta på
vidskepelsens utbredande.
Om en lekman eller »icke-andligt» fruntimmer önskar öppna
en skola, måste de undergå examen och skaffa sig diplom, ett
brevet de capacité, men en medlem af en andlig kongregation,
vare sig man eller qvinna, behöfver icke underkasta sig någon
sådan pröfning, utan anses fullt skicklig att undervisa endast på
grund af ett s. k. lettre dobédience, som ej är annat än ett intyg
öfver att de afsagt sig all fri vilja och förbundit sig att blindt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
