Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - H. C. Andersen som äfventyrets skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebråelser derfor af Heiberg. Hvad samhället vidkommer, så har
Rousseau här angifvit stämningen genom sina pedagogiska
deklamationer och teorier; barnet och företrädesvis den barnsliga naturen
göres till föremål för en uppmärksamhet, som aldrig tillförene
blifvit den bevisad och svärmeriet för att uppfostra barn (Campe)
undantränges efterhand af svärmeriet för barnets »naturtillstånd»
(jmfr. allaredan den Rousseau’ska tendensen hos Göthe i Götz
von Berlichingens samtal med sin lille son).
Från barnet är det blott ett steg till djuret. Djuret är ett
barn, som aldrig blir annat än ett barn. Samma sträfvande efter
att låta lifvet gå upp i sällskapslif som i det adertonde århundradet
hade hållit barnet derifrån afskildt, ställde äfven djuret utanför.
Samma törst efter naivitet, efter natur, efter det oskyldiga och
omedvetna, som förde poesien till barnet, förer den till djuret och
från djuret till hela naturen. Rousseau, som talar för barnets
sak, talar tillika för djurets sak samt först och främst, först och
sist, för naturens, såsom sitt »præterea censeo». Han studerar
botanik, skrifver till Linné, uttalar sin beundran och kärlek för
honom. Den naturvetenskapliga naturbetraktelsen bestämmer den
sociala, som i sin ordning bestämmer den poetiska.
Bernardin de S:t Pierre införer naturbeskrifningen i den franska
Erosan genom sin märkvärdiga berättelse »Paul och Virginie» och,
vad som väl är att lägga märke till, på samma gång han
uppdagar landskapet, införer han deri tvenne barn såsom hjelte och
hjeltinna. Alexander von Humboldt förer på sina resor i
tropikländerna »Paul och Virginie» med sig, läser den högt med beunaran
för sina reskamrater i de nejder, boken beskrifver och talar om
den tacksamhetsskuld, hvari han står till Bernardin de S:t Pierre.
Humboldt inverkar på örsted, som i sin ordning djupt inverkar
§å Andersen. Den sympatetiska naturbetraktelsen utöfvar sitt
in-ytande på den vetenskapliga, som åter utöfvar sitt på den
poetiska. Chateaubriand skildrar på sitt färgrika, glänsande sätt en
natur, beslägtad med den, som S:t Pierre uppdagat i sitt fredliga,
naturälskande sinne. Steffens föredrager i sina berömda
föreläsningar för första gången det naturliga natursystemet i Danmark
(jemför den tryckta inledningskursen). Ar 1831, alltså vid samma
tid som Andersens äfventyr uppträda, stiftas i England (samma
land som gjort början med att införa barnet i litteraturen) den
första föreningen mot djurplågeri, filialafdelningar af densamma
upprättas i Frankrike och Tyskland, der dylika föreningar stiftas
i Miinchen, Dresden, Berlin och Leipzig. Kierkegaard gycklar i
aforismerna uti »Enten-Eller» med en af dessa föreningar; han
ser i dem blott uppenbarelser af den associationsdrift, som i hans
ögon vittnar om personligheternas ömklighet. Gå vi tillbaka till
Danmark, så anmärka vi att det nationelt-danska, naturtrogna
landskapsmåleriet erhåller en afgörande lyftning just på samma
tid, som äfventyren diktas. Skovgaard målar den sjö, i hvilken
den fula ankungen plaskar och på samma tid blifver — såsom
genom ett underverk — den stora staden köpenhamnaren för trång.
Han ledsnar under den långa sommaren vid sina stengator, vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
