Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Politisk litteratur för dagen. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömande kan, på samma gång han med rätta bryter stafven öfver
det napoleonska sabelväldet, i det bismarckska »blod- och
jern-8ystemet» se ett värn för friheten och kulturen. Vi bestrida, att
nämnda regeringssystem, hvars senaste vinglerier gifvit Frankrike
en kärkommen anledning till fredsbrottet, kan sägas hafva
inskrif-vit på sin fana mensklighetens och särskildt den germaniska
folkstammens heligaste intressen. Och vi påstå, att Frankrikes
krigiska uppträdande mot det officiella preusseriet, mot
»bismarckia-nismen», skall, om det länder till denna senares grundliga näpst,
ha gjort en väsentlig tjenst åt tidens högsta idéer, åt
nationalitets-sträfvandet, åt folkfriheten, ja, åt den sanna protestantismen. Så
hänsynslöst förtryckande och fräckt löftesbrytande har det
preussiska knektväldets utländska politik varit under »den nya æran»,
så förhatligt, inom det sociala området, dess af brutalt reaktionära
tendenser besjälade junkerdöme, så ihålig och på äkta kristlig
religiositet utblottad den ljusskygga kyrklighet, somYostrats i skuggan
af berliner-ortodoxiens konsistorier — att vi på vår ståndpunkt ej
kunna gräma oss, när räkenskapens dag nu synes vara inne för
»den onde och late tjenaren», som fått ett ansvarsfullt uppdrag
sig betrodt, men som »gick bort och nedgräfde sitt pund i jorden.»
Man skall fordra skäl för denna uppfattning af situationen,
som i preusseriets hufvudman ser den egentlige förbrytaren och i
hans angripare — låt vara att äfven han svänger sitt vapen med
fläckade händer — den högsta rättvisans handtlangare. Vi ha ock,
då vi tagit till ordet i dagens »brinnande fråga», förnämligast haft
till syfte att gifva våra läsare hänvisning på ett par af de litterära
aktstycken, hvilka torde förtjena begrundas af den, som vill bilda
sig en åsigt angående här i fråga varande politiska personer och
förhållanden. Äfven litteraturen har sina stormfåglar; det händer
ej sällan, att stora tilldragelser liksom förebådas af sådana skrifter,
som omstämma allmänna tänkesättet, derigenom att de framställa
föremålen för mängdens hjelte-tillbedjan uti en oväntadt ny dager.
Så har det äfven gått preusserkonungens högtbetrodde man; just
i de dagar, då Frankrike står i begrepp att börja sitt härnadståg
mot Storpreussens af hr von Bismarck ledda statskonst, ha dennas
hemliga trådar blifvit afslöjade och ränksmidarens politiska
syndaregister framlagt till offentligt beskådande.
Dock — må vi äfven låta den anklagades advokater göra sina
inkast hörda, till den kraft och verkan de kunna hafva! Otto von
Bismarck-Schönhausen, »nutidens Machiavelli», såsom han benämnes
af sina motståndare, han som, enligt hvad han sjelf bekänner,
»ansluter sig till medeltidens tänkesätt, hvilka han insupit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
