Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Våra folkmöten. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen ej kan insöfvas igen. Detta värf skulle väl anstå den
politiska pressens organer af hvad farg som helst, men särskildt vore
det tid för de konservativa bladen att välja ett sådant förfarande
och ej längre göra gemensam sak med grinarae, om de ej vilja
ådraga sig den misstanken, att de äro mindre fiendtliga mot de
orimligheter och öfverdrifter, hvarom de tala, än mot sjelfva de
demokratiska åsigter och syften, på hvilka eljest slösas så vackra
ord och så ömma ögonkast, så länge det blott är fråga om
»principen», men ej om tillämpningen. Om man t. ex. verkligen lifligt
önskar sjelfstyrelsens utveckling, hvarför då vara så ifrig att qväfva
symtomema af en vaknande allmän anda? Uppriktigheten af den
vanliga invändningen mot ifrågasatta reformer, som för sin
gagne-liga framgång förutsätta någon högre grad af medborgerlig anda
hos den stora mängden, att nämligen »massans» intresse för
allmänna angelägenheter är svagt, och att hon är alltför upptagen
af omsorgen om de dagliga behofvens tillfredsställande, hvarför
beklagligtvis samhällsärendenas vård måste öfverlemnas blott åt de
»högre» klasserna, inklusive en här af embetsmän, —
uppriktigheten af denna invändning, säga vi, förefaller något misstänkt, när
man från samma håll förnimmer ett ihärdigt bemödande att i en
förhatlig dager framställa de första lifsyttringarna af en
fram-spirande allmän anda. Icke mognar folket till sjelfstyrelse genom
att lägga händerna i kors och blott se på, icke blir det politiskt
uppfostradt genom blott passivt åhörande af välmenta
predikningar om dess oförmåga. Ju mera det diskuterar, dess mer
skall det bli måttligt i anspråk och billigt i omdömen, emedan
det så mycket mindre skall hvälfva ansvaret blott påandra. Och
man skall ej behöfva bry sin hjerna med planer att i en annan
verldsdel skaffa ett nytt Sverige åt dem, som finna det mödan värdt
att genom egna ansträngningar söka förbättra sin ställning i det
gamla.
Bland beskyllningarna mot den folkliga rörelse, som under de
sista par åren utbredt sig öfver landet, har den om benägenheten
att »hejdlöst brådstörta framåt» ofta upprepats. Men, ha verkligen
våra demokrater gifvit den önskan eller förhoppningen tillkänna,
att i en handvändning se sina reformyrkanden genomförda, och
vittna ej folkmötena om afsigten att på diskussionens väg
efterhand förbereda verkställigheten af de förändringar man efter
sträf-var, genom att göra mängden förtrogen med deras ändamål och
låta dem slå rot i det allmänna tänkesättet? Talet om
brådstör-tande reformlust har väl mest föranledts af en viss häpenhet, som
påkommit allehanda godt folk, då de betraktat mängden af de de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
