Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Religiösa stridsfrågor i nutiden. I. Af Carl von Bergen - 1. Inledande betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sjelfva verket kunnat bibehålla denna det gamla testamentets
barbariska teologi, som vid sin grymma rättskipning, af bibeln benämd
»Guds hämd», ej gör någon åtskilnad mellan barn eller fäder,
oskyldiga eller skyldiga? Huru kunna bibehålla denna aposteln
Pauli psykologi och sedelära, hvilka af synden göra en fråga som
rörer slägtet, icke individen, och hvilka beröfva menniskan all
för-tjenst af hennes gemingar, i det att de tillägga Gud allena
densamma? Huru kunna, inför det vetenskapliga ådagaläggandet af
naturens oföränderliga lagar, vidare tolka efter bokstafven den
bibliska historiens underverk och andra tilldragelser? Och föll det
sig icke temligen svårt att bibehålla denna den nicæiska
trosbekännelsens af »mysterier» öfverflödande teologi, när redan all
metafysisk spekulation fallit i misskredit? Var det väl möjligt för
den skolastiska kristendomens tunga fartyg att segla i ett nytt
farvatten, så upprördt af stormar, som den moderna verlden, med
mindre än man funne ett medel att lätta dess tyngd eller att
förenkla dess rörelsesätt?
Den nya kristendomen hade alltså att kasta öfver bord det
gamla testamentets hela kosmogoni och en stor del af dess teologi,
de paulinska hufvuddogmerna och slutligen det gudomliga väsendets
stora mysterier, hvilka den fann, om icke stridande mot, åtminstone
obehöfliga för det sunda religiösa lifvet. Må vi härvid göra
rättvisa åt det adertonde århundradets klara och bestämda
uppfattningssätt! Det inlät sig föga på försök att göra bibeltexterna till
föremål för en spetsfundig eller tvetydig utläggning; det uppoffrade
på ett ärligt sätt hela den del af den kristna dogmen, som befann
sig i motsägelse med erfarenheten, historien, förnuftet och
samvetet, knappast bibehållande mer deraf, än hvad som är
bestämmande i fråga om sanningen och dygden. När Kant, Leasing och
senare Schleiermacher samt hela den i deras fotspår följande tyska
teologiska skolan tala om kristendomen, så är det nästan alltid i
denna öfvervägande praktiska mening. Deras kristendom är vida
mera den, som stödjer, styrker, renar och tröstar hjertat, än den,
som inleder förståndet i det hemlighetsfulla djupet af sin metafysik
eller insnärjer viljan i banden af sin yttre kyrkoordning.
Detta förenklingsarbete, som gick ut på att återföra dogmen
till dess ursprung, hämmades vid början af det nittonde
århundradet genom en rörelse i motsatt riktning. Denna tids eklektiska
filosofi bemödade sig öfverailt, i England och Frankrike likasom i
Tyskland, att medelst ett sinnrikt tolknings- och förklaringssätt
ådagalägga, att all vetenskap och all filosofi i grunden innehölles,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
