Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Herr von Bismarck och borussianismen. 1. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När framåt våren 1867 den Luxemburgska frågan hotade att
tända krigslågan stodo följaktligen sakerna sålunda: ej blott den
holländska provinsen Limburg, utan ock det under oraniska husets
spira lydande storhertigdömet Luxemburg voro lösta ur hvarje
förbindelse med det nu ej längre existerande tyska förbundet. Att
det oaktadt, såsom prof. W. Muller, påstå att Luxemburg, såsom
gammalt tyskt land, likväl ej vore löst från »hvad man kallar
Tyskland», var ingenting annat än vanlig tysk professorsstil, ty
något Tyskland kände den europeiska folkrätten ej, den kände
blott åtskilliga tyska stater, liksom den hade känt ett tyskt
förbund och snart erkände ett nordtyskt 1 det preussiska förslag
till en förbundsreform, som den 10 Juni 1866 meddelades de tyska
regeringarna, förklarades uttryckligen, att de (österrikiska och)
nederländska landsdelame skulle uteslutas från forbundsområdet.
Ännu den 1 April 1867 medgaf hr v. Bismarck i nordtyska
riksdagen, att genom tyska förbundets upplösning Luxemburg liksom
alle öfrige förbundsmedlemmar återfått sin fulla suveränetet. Af
detta medgifvande följer tydligen, att fästningen Luxemburg ej
längre vore förbundsfästning, och att Preussen ej mera vore
be-rättigadt att hålla den besatt, hvarom också holländska regeringen
redan i Oktober 1866 meddelade kabinettet i Berlin sin
obestridligt riktiga åsigt. Om tyska förbundet in seiner gewohnten
Schnec-kenmanier, såsom hr W. Muller yttrar, först år 1820 beslöt att
»öfvertaga» denna förbundsfästning och först fem år senare kom
sig före att formligen verkställa denna högtidliga akt, så medför
ej detta, såsom den citerade professorn påstår, att den preussiska
besättningsrätten vore af förbundets tillvaro oberoende, eftersom /
hela anordningen, enligt hvad derom gällande traktater utvisa, i’
det tyska förbundet hade sin enda och uteslutande förutsättning,
och besättningsrätten tillkom Preussen blott i dess egenskap af
tysk förbundsmedlem. Dock, innan vi gå vidare i berättelsen om
den Luxemburgska frågan, böra vi påminna om det preussisk^
holländska mellanspelet från början af år 1867.
Det var i Februari nämnda år Avenir National meddelade en
telegrafunderrättelse från Haag, som väckte stort uppseende, att
nämligen holländska regeringen i en hemlig session underrättat
andra kammaren om Preussens yrkanden på en gränsreglering och
om sitt beslut att afvisa de preussiska fordringarna, hvilken
senare förklaring mottogs med ljudeligt bifall. Väl sökte preussiska
tidningar beröfva det från flere håll bekräftade ryktet hvarje
anspråk på trovärdighet, uppgifvande att Preussen endast gjort
framställning i Haag om verksammare mått och steg till hindrande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
