Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Herr von Bismarck och borussianismen. 1. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att, till den hohenzollernska »husmaktens» och det brandenburgska
junkerdömets förmån, uppskära hvad professorerne trodde sig hafva
utsått till en skörd för den tyska makten, äran och härligheten.
Att hafva ej blott klart fattat, hvad med sådana förutsättningar
kunde uträttas, utan ock vågat gripa saken an med en frihet frän
betänkligheter samt en fingerfärdighet i hokus pokus, som båda
äro lika oöfverträffliga, det är »mannens från Mark-Branden burg»,
hr Otto Bismarck von Schönhausens verk. I Tyskland och mot
Danmark är det med framgång påbörjadt. Skulle dess fullföljande
åt andra håll af de franska vapnen stäfjas, är det dock billigt att
erkänna, att de gennanistiske lärofådeme åtminstone intet
försummat, för att bereda jordmånen för dess fortsättning i Skandinavien,
Polen, Holland, och annorstädes. Hvad Holland angår, är det
längesedan afgjordt af den tyska vetenskapen, att detta rike ligger
inom »Tysklands naturliga glänser», att det geografiskt måste
behandlas såsom ett »bihang» till Tyskland, att det är en löjlighet
af holländarne att inbilla sig, att de äro holländare och ej tyskar,
att de tala holländska och ej tyska. Redan från 1814 vet man
ju på Amdts auktoritet, hvad man skall tänka om »Der Rhein,
Deutschlands Strom, nicht Deutschlands Gränze.» Och hvilka
eröf-ringar har ej sedan dess den tyska vetenskapen lagt under »den
tyske andenø spira! Numera kan det ej betviflas, att de länder,
som ha den äran att vara »Wiege und Grab des deutschen Rheins»,
d. v. s. Schweiz och Holland, äro tyskarnes rättfångna, för att ej
säga medfödda egendom. Man må ej tro, att dessa germanistiska
teorier äro endast löjliga, och att de stadnat inom lärda skrifter.
De ha populariserats i dagblads- och folklitteraturen, de ha drifvit
nationalfåfångan till en ytterlighet, som aldrig förr hos något folk
varit skådad, de utgöra en makt, och denna makt har trädt i
bo-russianismens tjenst. Den var det ryggstöd, utan hvilken 1864
och 1866 årens fälttåg och frederna i Wien och Prag ännu skulle
vara ogjorda.
Vi återvända till Luxemburgfrågan. Den 1 April 1867 blef
hon, att så säga, officiel genom hr von Bennigsens interpellation
till Bismarck i nordtyska förbundsriksdagen, angående ryktena om
ett fördrag mellan Frankrike och Holland rörande Luxemburgs
afträdelse till förstnämnda makt. Att förslaget härom utgått från
Holland, erfor man genom franska utrikesministern de Moustier’s
yttrande i lagstiftande kåren den 8 April; att det föranledts af
farhågor för Preussens planer och af behofvet att hos Frankrike
söka ett stöd, medgifver till och med Bismareks lofprisare W.
Muller, ehuru han naturligtvis finner de holländska misstankarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
