Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i allmänhet ledes af förnuft och rättvisa; utgår man icke från
detta antagande, kan man lika så gerna med ens saga farväl åt
samhälle och samhällsordning. Men gör man åter detta antagande,
så har man ingen svårighet att äfven antaga möjligheten af
sjelf-valda, fullt kraftiga garantier mot folkmaktens missbruk. Sagan
förtäljer att Odyssevs lät fastbinda sig vid masten, för att visserligen
åtnjuta friheten att höra, men vara urståndsatt att följa sirenernas
förföriska sånger; och så kan äfven ett folk genom lagar och
författningar regelbinda sin egen verksamhet på ett sådant sätt, att
frihet må stå tillsamman med ordning. Ingen främmande
hypotetisk statsmakt behöfver såsom någon deus ex machina dervidlag
kallas till hjelp.
Den motvigt mot folkväldet, hvarom här talats, söker man nu
företrädesvis genom en derfor särskildt afsedd tjenlig inrättning af
representationen: genom begränsningar i valrätt och valbarhet,
genom medelbara val, genom tvåkammarsystem o. s. v. — utvägar,
om hvilkas större eller mindre ändamålsenlighet tankarna för öfngt
kunna vara delade; men äfvenväl genom regeringsmaktens
konstruktion. Hvarje lagstiftning får endast genom verkställigheten
sin sanna karakter och betydelse. I följd deraf får ock den
verkställande makten, regeringsmakten, en vida större betydelse än blott
såsom blind verkställare af gifna beslut Denna makt bör icke
endast anses ämnad att med lif och kraft gifva verkställighet åt
folkets beslut; den kan och bör äfvenväl, genom sjelfva vilkoren
för sitt uppträdande och sin verksamhet, kunna tjena att, der så
behöfves, leda och moderera folkbesluten samt göra en motvigt mot
möjliga irringar och forhastanden. Det är föreningen af dessa båda
vilkor som bestämmer hvad man kallar en konstitutionel regering.
Vi skola först taga i öfvervägande det förstnämda af dessa båda
moment.
Innan vi i det fallet gå vidare, böra vi icke underlåta att
erinra, att första vilkoret för ett tillbörligt ordnande af
statsförvaltningen är att denna väl skiljes från all egentligen judiciel
befattning. Det är icke lätt att för alla fall a priori noga bestämma
gränsen mellan den administrativa och den judiciela maktens
befogenhet; men under samhällsarbetets fortgående utveckling gör
en sådan bestämmelse sig sjelf, och vi antaga således att till den
egentliga statsförvaltningen icke hör annat än rent administrativa
ärenden. Skola nu dessa ärenden skötas enligt lagstiftarens anda
och mening samt med det lif och den kraft som vederbör, så måste
efter vårt förmenande två vilkor vara uppfylda: det ena — hvilket
är 8jelfklart — att ministeren står i det förhållande till represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
