Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tationen, som i en föregående artikel blifvit närmare bestämdt; det
andra att ministrame, d. v. s. departementscheferne äro, hvar och en
inom sitt departement, fullkomligt sjelfständiga, nämligen i den
bemärkelse att hvarken konungen eller statsrådet kan göra något
intrång uti denna sjelfständighet. Med andra ord, vi yrka på
fullständig ministerstyrelse. Och skälet härtill är helt enkelt det att
i allmänhet ingen förmår att uträtta något stort eller något godt,
med mindre han styres af de två krafterna: frihet att handla, och *
känslan af ansvar. Vi hafva förut påpekat, huru i högsta grad
bristfälligt det s. k. inskränkt-monarkiska styrelsesättet i detta fall
visat sig, i det de resp. ministrame vanligen saknat både den ena
och den andra af dessa krafter till sin hjelp, och huru, under
sådant förhållande, någon verklig konstitutionel ansvarighet icke
egentligen finnes. Helt olika är förhållandet, då ministern både
ensam afgör och ensam ansvarar för de regeringshandlingar, som
lyda under hans departement. Först då har han den kraftigaste
äggelse till verksamhet; först då vet representationen, till hvem
den har att hålla sig; och först då kan följaktligen ministrames
ansvarighet fä någon fullt verklig betydelse. Det gifves tillfällen,
då en hel minister bör afgå, i följd af sjelfva det politiska system
den omfattar; men det kan ock finnas tillfällen, då endast en
departementschef bör afgå, i följd af de misstag eller de uppsåt-’
liga fel han begått inom sin förvaltning. Huru skall man med full
visshet döma om detta senare, der ej ansvarigheten är odelbar?
Vi vilja imellertid försöka att till besvarande upptaga de förnämsta
invändningar vi vänta oss imot denna form af styrelsen.
För det första skall man säga, att ministerstyrelsen är ett
ingrepp i sjelfva konungamakten. Vi behöfva endast hänvisa tOl
det närmare bestämmande af ministrames regeringsbefogenhet
och af konungamakten, som här nedanföre kommer att meddelas,
för att ådagalägga att detta i sjelfva verket beror på en alltför
låg uppfattning af konungamaktens betydelse. Här inskränka vi
oss till att påpeka den ofantliga obetydligheten eller enkelheten
af allra största delen af de saker, som i administrativ väg dragas
under konungens domvärjo; och vi kunna omöjligen föreställa oss,
att konungamakten skulle kunna det ringaste lida deraf, att
konungen ej ens hade kännedom om alla dessa regeringsbagateller.
Hvad medborgame beträffar, så måste de dagligen och stundligen
se långt vigtigare frågor afgjorda, ej blott af domstolarna, utan
äfven af underordnade administrativa myndigheter, utan att
besvär uti alla händelser ens hunna skäligen komina i fråga, och
det finnes således för dem intet skäl att ej lika väl nöja sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
