Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ministers afgörande. Eller hvarför skulle ej en minister i det
fallet åtnjuta lika mycket förtroende som en lägre domare eller
administrativ tjensteman? Att för öfrigt vigtigare regeringsbeslut
må utgå i konungens namn och under dess signet, låter alltför väl
förena sig med ministerstyrelse. Dock borde detta aldrig
erfordras annat än i fråga om sådana ärenden, för hvilka — se
nedan-före — statsrådet i dess helhet och ej blott föredraganden borde
anses ansvarsskyldig.
Man skall förespegla vådan af ett ministerielt »allenastyrande».
Onekligt är, att en styrande minister han missbruka sin makt i
fråga om tjensteutnämningar m. m.; men å andra sidan finnes
ingen tjensteman i riket, som är så kontrollerad både af allmänna
opinionen och representationen som han. Detta oaktadt skulle vi
för ingen del vilja medgifva honom den makt, vi här förordat,
annat än under de gifna vilkoren af årliga riksdagar och ett
någorlunda stadgadt inflytande af representationen på
regeringsperso-nalen. Men med dessa nu nämda garantier och med den som
ytterligare ligger uti statsrådets intresse uti att från sig afsöndra
en medlem, som uppenbarligen missbrukar sin makt, samt i
konungens makt och pligt att göra tillbörligt afseende å ett sådant
förhållande, kan man svårligen antaga, att några olägenheter
skulle kunna uppkomma, hvilka fortjente att nämnas vid sidan af
de positiva fördelame af en fast ministerstyrelse.
Ytterligare kan invändas, att om regeringsärendenas afgörande
ensamt herodde på de respektiva departementscheferne, skulle frågorna
ej kunna erhålla en lika grundlig pröfning, som vinnes genom
föredragning i statsrådsberedningen och inför konungen. Yi skynda
att anmärka, att ehuru vi anse en stor mängd saker vara af
beskaffenhet att icke ens böra tynga på statsrådsberedningen, borde
likväl alla större frågor der föredragas, enär det alltid vore nyttigt
att regeringsledamöterae deröfver yttrade sina meningar, om än
departementschefen hade hela afgörandet i sina händer. Dessutom
måste vi betona, att vi ingalunda vilja utsträcka ministeras
maktfullkomlighet utöfver hvad vi kallat rent administrativa ärenden
eller sådana, som afse verkställigheten, efter klart och tydligt
bestämda grunder, af gifna författningar. Gäller frågan åter
principer eller tolkning af författningar, är det obestridligt att saken
blir en fråga för regeringen i dess helhet, likasom en ansvarsfråga
mera för regeringen i dess helhet än för föredraganden, om än den
sistnämde närmast hör känna ansvaret hvila på sig. Härvidlag
kunna sådana fall uppstå, att en föredragande, som ej vill
foga sig efter den samfälda regeringens åsigt, måste finna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
