Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förpligtad att aftrada. I allmänhet är det svårt att a priori
uppdraga någon bestämd gräns för ministerns och den samfälda
regeringens befogenhet; en sådan skall likväl genom praxis lätt
göra sig, sedan man en gång beträdt den banan att mer och mer
afsöndra allt som skäligen kan öfverlemnas åt den särskilda
ministerstyrelsen.
Dehna nu antydda inskränkning uti ministerstyrelsen härleder
sig således väsentligen från lagarnes ofullständighet eller
otydlighet, eller från särskilda extraordinära förhållanden. Såsom allmän
regel kunna vi uppställa dess befogenhet i allt hvad till den gifha
löpande statsförvaltningen hör.
Men vidare torde man säga, att regeringen måste komma att
sakna nödig enhet och sammanhang, i fall man finge sex eller sju
regenter i stället för en, såsom man möjligen skulle vilja uttrycka
sig — ehuru, såsom nedanföre kommer att visas, detta endast
kunde ske i följd af en fullkomligt orätt uppfattning af begreppet
regent. Hvar och en finner likväl, att denna invändning, ehuru
den visserligen låter något, dock i sjelfva verket är betydelselös;
ty hvad enhet och sammanhang kan tänkas imellan sådana ärenden
som t. ex. tillsättandet af pastor i ett regalt pastorat, frågor om
förhållandet mellan rotehållare och soldat, anläggning af nya vägar
eller utdikning af mossar i Norrbotten o. s. v.? — Detta i afseende
på sjelfva regeringsärendena såsom sådana. Hvad den enskilde
medborgaren beträffar, som är beroende af ett regeringsbeslut, så
kan det icke vara mera förnärmande för hans rätt att se sina
angelägenheter i administrativa frågor, allt efter deras
beskaffenhet, afgjorda af, om det vore, sex eller sju regeringar, än det är
att, om han har egendom i sex eller sju domsagor, se dit hörande
rättsfrågor dragas under lika många domstolar. Det är visserligen
sannt, att man i domstolsväg kan vädja till en högre instans —
ehuru å andra sidan vad till högre instans icke är, eller
rimligtvis kan vara det mest vanliga; men äfven i högsta domstolen är
det i dag ledamöterna A, B, C, D, som utöfva konungens domsrätt,
i morgon derimot ledamöterna E, F, Gr, H o. s. v. och detta icke
blott i följd af målens olika natur, utan så att fullkomligt enahanda
mål kunna möjligen hvartannat qvartal i sista instans afgöras af
olika domarepersonal. Om ett sådant förhållande är — såsom det
väl måste anses — en verklig ofullkomlighet i judicielt hänseende,
så lärer derimot icke kunna bestridas, att det just är en af den
fullt genomförda ministerstyrelsens stora fördelar, att man,
åtminstone så länge den närvarande ministern sköter affärerna, känner
de allmänna grundsatser som i regeringen komma att göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
