Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gällande i hvarje fråga; hvilket otvifvelaktigt är för den enskilde
af vigt att veta.
Men just härvidlag möter den sista och svåraste
anmärkningen som kan framställas mot den ministeriela styrelsen. Ty,
säger man, då ministrame äro ett uttryck för den rådande
riks-dagsmajoriteten, så ligger det i sakens natur att de skola vara
partiman och att de följaktligen såsom ministrar skola handla i
partiets intresse, t ex. genom att på ett ensidigt sätt till embeten
befordra partiets anhängare o. s. v. Men för det första får man
icke förbise de band på ett öfverdiifvet partivälde, i fråga om
ministerens sammansättning, som både enligt hvad i en föregående
uppsats i det fallet antydts och enligt hvad här vidare kommer att
utvecklas, verkligen finnas och alltför väl kunna stå tillsamman
med ett parlamentariskt styrelsesätt; och för det andra finnes icke
den ringaste nödvändighet att med ministerstyrelse förknippa en
sådan genomgående förändring af tjenstemannapersonal, som i en
del länder brukar åtfölja ministerombyten. Sker nu ej detta
senare, så kan äfven under en ensidig och partisk ministerstyrelse —
i allmänhet ej långvarig — icke stor skada ske. Hvad icke
personliga, utan allmänna frågor beträffar, så är ännu långt mindre
att frukta, af samma skäl, som gjort det möjligt att på sina ställen
låta äfven domarekåren väljas, såsom öfriga embetsmän, af folket,
nämligen att rättvisans skipande ligger i alla partiers intressen
och att det skall fordras en hög grad af vrånghet hos domaren
för att i det fallet låta partiintressen för stunden göra sig gällande,
helst deraf för en annan tid skulle kunna följa repressalier — ett
tillstånd, som ingen något så när förnuftig och rättänkande
men-niska kan vilja befrämja. Men annat än något så när förnuftiga
och rättänkande menniskor bör man ej, åtminstone under de
kontroller vi förutsätta, kunna antaga blifva utsedda till ministrar.
Tvärtom skall ministerstyrelsen och ministeransvarigheten
ovilkor-ligen leda till att gifva ökadt karaktersvarde åt ministrar.
Fråga är nu, om’ denna ministerstyrelse har något stöd uti
våra grundlagar, eller är ett för våra förhållanden fullkomligt nytt
begrepp. I 4:e paragrafen af regeringsformen heter det visserligen,
att »konungen skall allena riket styra»; men denna bestämmelse
upphäfves de facto genom tillägget »på det sätt denna
regeringsform föreskrifver». Ty när denna regeringsform i 38:e paragrafen
föreskrifver, att intet konungens beslut eger gällande kraft, med
mindre det är kontrasigneradt af föredraganden, så är uppenbart
att åtminstone två personers samstämmighet erfordras för ett
regeringsbesluts giltighet; och det vore då i hög grad oegentligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
