Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Hans Järta och Carl XII. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begynnelsen för franska revolutionen, hatade despotismen, mot
hvilken han djerft uppträdde både på prosa och vers, i skrift och
tal, och blef en af 1809 års mest framstående män, revolutionsman
och det nya statsskickets grundlagsstiftare. Derefter inimot tvänne
år statssekreterare, sedan i tio år landshöfding öfver Stora
Kopparbergs län, blef han 1837 tillförordnad riksarkivarie, tills han (1840)
flyttade till Upsala, för att der i samverksamhet med sin äldste
son, professor Thomas Järta, ostördt kunna egna sina återstående
dagar åt sina älsklingsstudier, fäderneslandets såväl politiska som
lagstiftningshistoria. Det lifliga hopp, han fast vid denna plan,
slocknade dock snart, då hans son plötsligen bortgick (d. 8 nov.
1841) och han sjelf med brutna krafter nedlades på sin sista,
långvariga sjukbädd. Med rörelse omtalade han, huru han, vid
detta sista olyckliga tidskiftet af sitt verksamma lif, »en ensam
och öfvergifven gubbe», togs om hand och med det ädla
qvinno-hjertats hela ömhet omhuldades och sköttes af en familj ’), till
hvilken han likväl ej stod i något slags slägtskapsförhållande. Det
var ock i skötet af denna aktningsvärda familj, som den ännu
alltid liflige, högt och mångsidigt bildade, starke och klare anden,
djupt tacksam öfver sin förlossning, slutade sitt jordiska lif om
våren 1847.
En så rikt af naturen begåfvad, genom studier och mångsidig
erfarenhet utbildad och stålsatt ande, som Hans Järtas, kunde ej
undgå att lifligt beröras af sin tids stora, märkliga och
mångskiftande händelser så inom som utom sitt land. Men han var ej
blott en lugnt i mensklighetens, isynnerhet sitt fäderneslands, häfder
forskande man, han deltog sjelf verksamt deri, han var med om
att göra historia, sin samtids, han var en historisk personlighet.
Dét är ett sådant lif, som företrädesvis bildar en framstående
karakter, hvilken alltid utmärkes af viljans kraft, den sunda
känslans högstämdhet och tankekraftens skärpa, spänstighet och
klarhet. Snillets eld, som brann på djupet af hans själ, bröt
stundom ut, när omständigheterna, tidens och förhållandenas elände,
frihetens förtryck, kräfde det, och då flögo qvickhetens, ironiens
modade tjälen i sammansvärjningen och anläggningen mot Gustaf III, inkallades Järta
till forhör inför den fruktade polismästaren Liljensparre, hvarom han hade åtskilligt
att berätta. Se äfven Skogman, sid. 136—139.
*) Vi tro oss ej träda grannlagenheten för nära, då vi nn efter så många års
förlopp nämna, att denna familj ntgjordes af grefvinnan Claesson (född Posse) jemte
fröken Claesson. Den förra var enka efter den, sedermera öfverste, Claes Cederström
(t 1840), som jemte Järta m. fl. afsade sig adelskapet vid 1800 års riksdag och antog
namnet Claesson. Se Gabr. Anreps Sv. adeln* * ättar-taflor, d. 1. Stockholm 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
