Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, November - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Om vilkoren för jernvägsbyggnadernas fortsättande och jernvägarnas framtid i Sverige. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dessa intryck och med den tanken, att äfven Sverige måste
— kosta hvad det ville — hafva åtminstone en eller par jernvägar
genom landet. Denna öfvertygelse försvagades icke heller deraf,
att de efter återkomsten måste med diligens eller i eget åkdon
eller på såkallad rapphöna, med skjuts tillbringa fyra dagar på
vägen från Göteborg eller sex från Skåne till hufvudstaden.
Härtill kom hos hela allmänheten den naturliga önskan om, och
be-hofvet af, en hastigare postförbindelse med utlandet, än de hittills
varande fortskaffningsmedlen kunnat åstadkomma. Några
beräkningar öfver godstrafikens inflytande eller huru jernvägarne skulle
löna sig såsom fortskaffuingsmedel för varor, hade då ännu icke
hunnit anställas. Hufvudsaken var, att en jemväg för att
förbinda hufvudstaden med utlandet i alla händelser vore icke blott
önskvärd utan nödvändig.
Längre än till denna punkt hade allmänna meningen ännu ej
kommit intill början af 1853 års riksdag, och nästan ingen
forestälde sig då, att en genomfartsbana genom landet skulle
kunna bära sig, det vill säga återbetala kostnaden. Den
uppoffring staten gjorde* genom att bygga banan och underkasta sig att
vidkännas betalningen af ränta och amortering på
byggnadskapi-talet, skulle hufvudsakligen skrifvas på den politiska
nödvändighetens räkning, hvarom öfvertygelsen snart nog började göra sig
gällande, och for öfrigt skulle den godtgöras genom den indirekta
fördelen, som naturligtvis kunde blifva af flerfaldigt slag, hvaribland
i främsta rummet den af posternas hastigare befordrande. Det
var denna sats om den indirekta nyttan, på hvilken de enskilda
intressena sedermera ej underlåtit att lägga beslag såsom det
förnämsta argumentet dels för en vidare utsträckning af banor på
statens bekostnad till förmån för särskilda orter, dels för bidrag
af statsmedel medelst lån mot nedsatt ränta eller direkta anslag
åt enskilda bolag.
Så stodo sakerna, då regeringen vid 1853 års riksdag afgaf
sin första proposition om anläggande på statens bekostnad af en
jernväg norr om Mälaren öfver Vesterås och Köping till Göteborg.
En omständighet, som härvid förtjenar att ej glömmas, är att
regeringen i denna proposition förklarade sig på grund af sakkunniga
personers omdöme och uppgjorda kostnadsförslag hafva inhemtat,
att en jernväg mellan Stockholm och Göteborg med samma
spårvidd som den i andra länder allmänt antagna, eller 5 fots bredd,
skulle kunna, jemte dertill behöflig rörlig materiel, verkställas för
en kostnad af 333,333 rdr 16 sk. banko, (motsvarande en half
million riksmynt) för svensk mil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
