Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
I Svensk Litteraturtidskrift för år 1869, femte och sjette
häftena förekommer under namn af »De nya lärorna om svenske
medborgares vämepligt» en uppsats, undertecknad H. L. Rydin.
Under nämde öfverskrift uppräknas först Hndringskomiténs
betänkande af d. 8 Okt. 1867 (skall vara d. 27 Maj 1868),
statsrådet Abelins memorial angående landforsvarets ordnande d. 31
Dec. 1868, K. M:ts proposition i samma ämne d. 17 Jan. 1869,
och J. Mankells uppsats i Framtideit. Af detta uppräknande skulle
man kunna vänta en redogörelse för nyssnämde handlingar och
skrifter. Men deraf förekommer intet, utan artikeln innehåller i
stället ett försök till vederläggning af de nya läror om vämepligten,
som förmenas innehållas dels i nämde uppsats i Framtiden, dels
i den reservation, som afgafs af reservanterna i lindringskomitén
och af sex medlemmar af andra kammaren i 1869 års riksdags
försvarsutskott.
Det namn, med hvilket uppsatsen är undertecknad, synes för
läsaren böra innebära en borgen, att författaien skall hälla sig
till sak, att han ärligt skall redogöra för andras meningar, att han
skall framlägga nya fakta och belysningar, och slutligen att
framställningen skall vara så redig, klar och sammanhängande att den
af en och hvar utan allt för stor svårighet kan fattas. Den, som
väntar detta, skall likväl finna sig högeligen bedragen. Författaren
har icke aktat för’ rof att begagna alla de medel, med hvilka den
svagare parten vanligtvis försöker uppehålla en sjuk sak. Han
har påbördat »de nya lärornas» försvarare helt andra yrkanden,
än de verkligen haft, samt sedermera egnat större delen af sin
uppsats åt gendrifvandet utaf dessa af honom sjelf uppdiktade
åsigter och fordringar. Han har på ett högst ofullständigt och
vanställande sätt redogjort för sina motståndares verMiga åsigter.
Han har i afseende på fakta med föga tillägg och utan vidare
bevisning återupprepat de påståenden, som af pluraliteten i
lindrings-komitén blifvit gjorda, och detta utan att taga ringaste notis
angående reservanternas vederläggning. Han har slutligen — vi lemna
derhän om med eller utan afsigt — inhöljt allt detta i ett dunkelt
och tvetydigt språk, som ofta måste göra läsaren tveksam om den
verkliga meningen. Det är således blott under förutsättning, att
nämde mening rätt blifvit träffad, som här nedan en redogörelse
och granskning af uppsatsens innehåll må försökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
