Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids pietism och ortodoxism inom den svenska evangelisk-lutherska kyrkan. Af J. A. S. - Tolfte häftet, December - Arméfrågan i Sverige under det sista halfva årtiondet. Af J. Mankell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tillämnade ordnandet af sjöförsvaret uteblef äfven i det
närmaste samt var i och för sig temligen onödigt Med detsamma
åsyftades väl egentligen en från konservativt håll kommande och
från första kammaren utgående opinionsyttring mot det sätt, hvarpå
såväl personalen som materielen blifvit ordnad genom statsrådet
Plåtens åtgärd, att dela sjöförsvaret i tvenne corpser. Nämde
opinionsyttring uteblef dock helt och hållet i följd af andra
kammarens bestämda motstånd mot hvarje ändring af nyssnämde
blott några iå år tidigare företagna och då af representationen
gillade reform. Och resultatet af hela anfallet inskränkte sig till
en revision af sjöförvaltningens räkenskaper, hvilka befunnos i ett
särdeles otillfredsställande skick.
Genom den motion, som i andra kammaren väcktes angående
den adliga rusttjenstens utgörande in natura, d. v. 8. adelsfanans
uppsättande, utreddes slutligen, såsom ofvan är nämdt, att den
nu utgående s. k. rusttjenstmarken icke, såsom hittills temligen
allmänt blifvit trodt, utgjorde något vederlag för adelsfanans
upphörande, utan var en bevillning, som bestått bredvid och jemte
skyldigheten af adelsfanans uppsättande, i följd hvaraf frälset en
längre tid varit utan aflösning befriadt från den forpligtelse, mot
hvars fullgörande det åtnjöt sitt privilegium.
Statsrådet Abelin synes för öfrigt efter 1869 års riksdag, om
icke i teorien, så åtminstone i praktiken hafva slutit sig till den
Hamiltonska åsigten, att icke vidare ifrågasätta några större
forändringar, d. v. 8. försvarsfrågans definitiva lösning, utan blott
utbilda det förhanden varande materialet. Ehvad man än härimot
skulle kunna hafva att invända ur den högsta synpunkten, d. v. s.
då frågan gäller landets försvarsförmåga i dess helhet, så har man
dock sistnämde sträfvande att tacka för åtskilliga partiela reformer,
som under årtionden förgäfves blifvit påyrkade. I främsta rummet
gäller detta utvecklingen af beväringsinstitutionen. Nästkommande
år (1871) skall bevaringen öfvas med Remingtonsgevär, hvarjemte
dess andra klass skall lägra och öfvas med stammen; dertill kommer
jemkning af beväringsområdena, noggrannare approbering af
krigs-duglige, tillåtelse för beväring att begagna egen uniform, den
privilegierade studentbeväringens upphörande o. s. v. Äfven åt
befälets och särdeles underbefälets utbildning har mycken
uppmärksamhet blifvit egnad, ehuru tyvärr mera i qvantitativt än
qvalitativt hänseende, i följd hvaraf en betänklig missriktning i
afseende på läroämnenas ordnande och beskaffenhet i så väl högre
som lägre militärläroverk fortfarande gjort sig gällande. Denna
missriktning har äfven till följd, att arméns taktiska öfningar, trots nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
