Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet, januari - Ännu några ord om kriget och de svenska sympatierna. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
furt (Mycket rätt!). I så graunlaga frågor, som angående tryckfrihet
och föreningsrätt, kan det icke finnas för mycket garantier; den
allmänna meningen skyddar blott till en viss grad: den har år 1856 i
Preussen icke skyddat oss mot att blifva munkaflade genom
administrativa åtgärder. Ända hittills har öfverallt i de tyska staterna
tryckfrihetslag varit detsamma som lag till inskränkning af tryckfriheten.
Jag ber eder rösta för Dunekers förslag.
Vid påföljande votering blef Dunekers yrkaude afslaget.
Den 9 December.
Vid denna session förekom frågan om presidiet i förbuudet,
hvarom artikeln lyder så: Kejsaren har att folkrättsligt representera
riket, > dess namn förklara krig och sluta fred, ingå traktater och
förbund med främmande makter.
Härom yttrade deputeraden Mallinckroth: »Ingen af de talare
som hittills yttrat sig, har uttalat någon åsigt öfver det hela, hvarmed
jag skulle kunna förena mig. Jag nödgas derföre motivera mitt votum.»
Han ansåg garantier felas för religionsfriheten; vidare gör
militärväsendet för stora anspråk på folkkraften, och om äfven för
närvarande någon ändring häri ej är rådlig, så synes dock
öfverenskommel-sen med Baiern och Wiirtemberg försämra situationen för framtiden.
Isynnerhet i Preussen äro bestämmelserna om förhållandet mellan
for-bundskommissarie och minister alltför hoprörda och sväfvande
(ver-schwommen). Förbundskansleren betäcker allt med sin ansvarighet;
men denna liknar oansvarighet som ett ägg det andra. Blott ett
omåttligt förtroende kan acceptera detta. Man tröstar oss visserligen
med en blifvande revision, men om det närvarande långt mera
passande ögonblicket försummas, så fruktar jag att vi allt säkrare och
räddningslösare gå militarismen och imperialismen till mötes. Härtill
kan jag icke bidraga och afsäger mig all ansvarighet derför.
Deputeraden Liebknecht: Då förslaget blott betyder en makt-
fråga imellau furstarne, så uppställa vi intet motförslag, ty vi
parlamentera icke med våra motståndare; denna riksdag är icke kompetent
utan snarare produkten af ett maktspråk. Hoppas ni åstadkomma
enheten i kejsardömet? Hindret imot hvarje enhet ligger i
furstar-nes maktställning, och för det första deri, att folket icke förmår bryta
denna makt. Motsägelsen imellan folk- och furste-suveräniteten är
olösbar. Denna så kallade författning kan i sanning förorsaka
sömnlösa nätter. Att här inlåta mig på en kritik deraf anser jag
öfver-flödigt, den har från alla sidor blifvit öfverhopad med tadel,
åtminstone ingenstädes blifvit berömd, och nu skola vi likväl upplefva det
sällsamma skådespelet att den antages nästan enstämmigt. Under
sistlidna sommar kallades jag till ordningen, emedan jag liknade de
härvarande förhandlingarna vid uppförandet af en komedi. Men sägen
sjelfve: hvad är det annat? I veten att I blott hafven att säga ja
eller nej, och att edert afböjande icke en gång skulle respekteras;
derföre rösten I hellre ja, för att icke genom ert nej dokumentera eder
fullkomliga maktlöshet. År 1849 bevisade Hoheneollrarne att en af
folket erbjuden kejsarkrona icke är dem angenäm; då hade en enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
