Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet, mars - Svensk språkforskning. Johan Er. Rydqvist. 3. Af V. E. Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett visst bestämdt ljud, eller omvändt, att samma ljud skulle
åter-gifvas med ett visst bestämdt tecken. Dennas grundsats har sin
fulla giltighet ännu i dag. Hvarje afvikelse derifrån vitnar
antingen om nÅgon brist i sjelfva ljudteckensystemet eller om en
efterlätenhet i tillämpningen, som kan bero af hvarjehanda orsaker
och vara mer eller mindre ursäktlig. Då detta ämne blifvit
omständligt behandladt i en af hr Artur Hazelius för någon tid sedan
utgifven skrift: Om rättstafningens grunder, med särskildt
af-seende på svenska språket, en skrift lika utmärkt genom vårdadt,
behagligt framställningssätt, som genom reda i tankegång och
styrka i bevisning, anse vi bäst vara, att till detta arbete hänvisa
en hvar, som önskar vinna närmare kännedom om en fråga, den vi
icke tilltro oss att här i korthet bringa på det klara; och vi göra
detta så mycket hellre, som de af hr Hazelius förfäktade åsigterna
principielt öfverensstämma med våra egna. Enligt vår uppfattning
af saken kan nämligen ingen annan högsta lag uppställas för
rätt-skrifniiigen än den, att rätta sig efter uttalet; men som uttal gäller
för oss, icke stockholmsjargonen med sina många »sväfvande»,
hopsmältande och öfverslagna ljud, utan den bildade uppsvenskens
rena svenska dialektfria mål Åt härledningen kunna vi inrymma
blott en underordnad plats. Der hon ej står i uppenbar strid med
uttalet, må hon tolereras, t. ex. der en numera stum konsonant
sprider ljus öfver ordets etymologi, såsom i hvilken, hvad, hjul,
gjuta m. fl.; må hon ega makt att återtaga hvad henne med rätta
tillhör, såsom fallet är t. ex. med kärna (bereda smör), järpe.
Analogi, öfverensstämmelse i teckning, anse vi för en lag, som ej
utan nödfall bör kränkas. Skrifver man tjäU, bör man ock skrifva
fjäll, spjäll o. s. v. Denna regel bör iakttagas äfven vid skrifning
af utländska ord, som efter långt bruk vunnit medborgarrätt i
vårt språk. Derimot bryter den, som vid sidan af pangsion ställer
renta, som tecknar efter hvarandra begära och fremmande, ett
vacklande mellan uttal och härledning, som väl har sin rot i den
enskilda smak, om hvars betydelse för rättstafningen blifvit så
mycket ordat Ja, »smaken» han är nu, gunås så visst, mycket
olika! Hvar och en har naturligtvis smak; hvar och en har
dessutom sin smak, och hvar och en har omsider den bästa. Förgäfves
skall man visa, att denna bokstafs-smak ej har någon hållbar
objektiv grund, att han ingenting annat är än ett subjektivt tycke,
en innött vana att se en sak blott på ett visst sätt. Det hjelper
föga, ty för skäl är det inbitna, blinda tycket otillgängligt, och
åer det fått ordet, behöfs å motsatta sidan både mod och
ihärdighet, först för att hålla stånd och sedan för att kunna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
